Filosofin i Romerska kejsare i marmor

I den mest berömda av uppsatserna i Romerska kejsare i marmor låter Viktor Rydberg två filosofiska skolor tävla om människornas och framförallt kejsar Neros gunst. Epikureismen vinner som bekant den tävlingen. Den andra skolan, stoicismen, representerades av Neros lärare och rådgivare Seneca, tillika en av de viktigaste stoiska filosoferna genom tiderna. För den som vill fördjupa sig i stoicismen under senantiken (läs Romarriket) och därmed också förstå Rydberg och "karaktärerna" i boken på ett djupare plan rekommenderas avsnitt 65-67 på denna sida. I avsnitt 65 redogörs för Seneca, i avsnitt 66 hittar vi Epiktet, som återfinns i Rydbergs uppsats om Marcus Aurelius. Marcus Aurelius själv är ämnet för avsnitt 67, "the philosopher king" och den siste store stoikern. Troligen den som ligger närmast Rydberg. (Kan man där hitta en alternativ och mer harmonisk förklaring till det som Lars Forsell kallade Rydbergs "två själar"?) Letar man vidare på sidan hittar man även avsnitt om epikureismen. Eller varför inte lära sig mer om Herakleitos, kanske den störste av de försokratiska filosoferna, som dyker upp i Rydbergs uppsats om Antinous och kejsar Hadrianus. I alla fall ges här en för mig en ny och mer sofistikerad :) förklaring till uttrycket: "Man kan inte stiga ned i samma flod två gånger."

Det är intressant att notera att stoikerna var materialister (precis som epikureisterna) -- i allt fall i den innebörden som begreppet hade på den tiden. Det är alltså inte detta som Rydberg gillar hos dem (han var idealist, närmast Platon av de antika filosoferna), utan snarare deras etik och möjligen delar av kunskapsfilosofin.

Korpen -- Edgar Allen Poe, översatt av Viktor Rydberg

Här kan man lyssna på en inläsning av Viktor Rydbergs tolkning av "Korpen".

Jenny Nyström -- Gunnel Forsberg Waringer

Jenny Nyström föddes 1854 i Kalmar. Hon bodde där tills hon var åtta år gammal då familjen flyttade till Göteborg och Majorna. Där levde Jenny tills hon antogs vid Kungliga Akademien i Stockholm 1873. Med dagens definitionsmönster skulle alltså Jenny vara "Göteborgare" då hennes uppväxtår när hon formades till en vuxen individ tillbringades i staden. Sedan levde hon hela sitt liv i Stockholm (med avbrott för de "obligatoriska" studieåren i Paris). Varken Stockholm eller Göteborg verkar idag ha något kollektivt minne av Jenny som "deras", utan det är istället främst hennes födelsestad Kalmar som vårdar hennes minne, där också den största samlingen av hennes konst finns på Kalmar läns museum. Det är därifrån denna boks författare kommer, vilken har ansvarat för den permanenta utställningen av Jennys konst på museet.

Redan som elvaåring antogs Jenny som deltidselev vid föregångaren till Valands konstskola i Göteborg. Det måste ha varit anmärkningsvärt att en så ung elev fick tillträde till skolans undervisning och resurser, i synnerhet en flicka. Och vi kan nog anta att Jenny var en naturbegåvning långt utöver det vanliga.

Sedan kom hon som sagt in på "Akademin" i Stockholm vid 19 års ålder och studerade där till 1881 då hon som första kvinna erövrade den kungliga medaljen för sitt verk "Gustav Vasa som barn inför kung Hans".

 

Att få medalj vid Akademin var något som normalt krävdes för att kunna få utlandsstipendie, och året därpå erhöll Jenny detta för sina studier i Paris. Hon studerade och verkade där mellan 1882 och 1886. Hon var där under hög-naturalismen, och bara för att visa att "hon kunde" måla naturalistiskt (också bevis på vilken tekniskt skicklig konstnär hon var, fullt jämförbar med Zorn), skapade hon tavlan "Fransk bondgumma". Hon var en virtuos och kunde växla mellan olika stilar helt ansträngningslöst. Som konstverk är det mindre intressant, och man skulle här kunna citera Rydberg i "Realisten Åbrandsson": "Om jag vill se en bonde, så går jag ned på torget." (Som svar på realisternas krav på exakt återgivning av verkligheten.) Och det verkar vara det enda exemplet på ren naturalism bland hennes verk. En av hennes finaste målningar heter "Vi två" och föreställer henne själv och sonen Curt. (Här något dåligt reproducerad.)

Målningen är baserad på ett foto med liknande komposition, men Jenny har förädlat det hela med en konstnärs och moders skönhetssinne. "Det är inför sådana verk som dessa man livligast känner, huru betydelselös i själva verket striden är, som man velat åvägabringa i våra dagar mellan realismen och idealismen, likasom om icke båda dessa riktningar vore ej blott berättigade, utan nödvändiga – likasom om icke realismen hade sitt värde såväl i sig själv som däri, att den måste vara förutsättningen och grundvalen för den sunda och äkta idealismen, som utan den störtar ned i schematism, i osanning, tillgjordhet och tomhet; och likasom om icke å andra sidan den äkta idealismen vore uttrycket för det ädlaste, det djupast mänskliga i människonaturen och vore berättigad till högsätet, närhelst en konstnär är stånd att föra den dit – vilket sällan är förhållandet." (Viktor Rydberg i "Leonardo da Vinci". Obs! Ej ursprungligen yttrat specifikt om detta verk.)

Väl hemma i Stockholm gifte hon sig med Daniel Stoopendaal, en medicinstuderande som tyvärr var sjuklig och därför inte kunde bidra till familjens försörjning. Detta ledde till att mycket av Jennys tid gick åt att hitta "bröd-jobb", och det innebar mycket bok-, tidningsillustrationer och kort. Många av hennes illustrationer håller hög konstnärlig klass och hon var en av de mest eftertraktade i Sverige. Som kort-konstnär blev hon till och med ett internationellt namn med spridning i Europa och USA. Hon fortsatte att måla "seriös" konst men hon hade väl "hamnat i ett fack", och för övrigt passade det nog henne väl, för hon var något av en begåvning inte bara konstnärligt, utan som "reklamtecknare". Många av dagens art directors och copywriters skulle lära mycket av studera Jennys vykort, tidningsomslag och illustrationer. Hon var också en pionjär som grafisk formgivare, med framförallt tidningsomslag och bokomslag som exempel. Som sagoillustratör var hon lysande, och slår nog Beskow på fingrarna ganska lätt.

Hon dog 1946 92 år gammal och var verksam fram till sin död. Men nu vill jag lämna Jenny som konstnär och det biografiska och först nämna några ord om boken, och sedan något om Jenny och Viktor Rydberg (som också behandlas i boken förstås).

Bokens text är inte jätteutförlig men inte heller alltför tunnsådd. Jag tycker att man får en ganska bra bild av Jenny och hennes liv. Men det är ingen djuplodande biografi, och inte heller något litterärt storverk. Men texten fyller sin funktion och fungerar alldeles utmärkt i sitt sammanhang, nämligen tillsammans med de fint valda och återgivna illustrationerna. Det är dessa som lyfter boken till något alldeles extra: en mycket fin konstbok, som bara kan få högsta betyg.

Viktor Rydberg och Jenny Nyström

"Lille Viggs äventyr på julafton" (1871) är dikten "Tomtens" idag något okände föregångare och kusin. Två år efter att "Vigg" kom ut uppsökte Jenny Nyström, då 19 år gammal och konstelev, Viktor Rydberg och visade upp sju teckningar hon på eget bevåg hade gjort till sagan. Han rekommenderade den för utgivning tillsammans med teckningarna -- "Dessa teckningar förvånade mig, så vittnar de om säker hand, god inbillningskraft och förmåga att gifva själsuttryck åt de minsta figurer." De publicerades tillsammans med berättelsen i Handelstidningen. Och så föddes den svenska tomte-traditionen: en förening mellan folktrons tomte och den moderna tomte vi ser i populärkulturen idag. Jag vill här påpeka några saker: 1) den tomte som framträder här är långt ifrån den som Jenny senare förädlade fram (den kan första gången ses i illustrationen till "Tomten" men också där återstår en del arbete innan den blir helt klar) 2) enligt den här recenserade boken var Jenny den som beslöt att tomten/tomtarna skulle komma med klapparna (dessförinnan hade julbocken gjort detta), men det kan omöjligt stämma, för i "Lille Vigg" gör tomten just det, delar ut klappar till barn som varit snälla; alltså är det Rydberg som kommit med idén, medan Nyström sedan återupprepat den så att den blivit allmänt spridd och till slut trängt ut den förut rådande föreställningen 3) det är inte fantasifullt att påstå att Nyströms tomtar har påverkat den i USA uppkomna mytologin kring tomten och julfirandet såväl som själva den estetiska utformningen. Hennes julkort var mycket spridda där, och kan ha haft både direkt och indirekt inflytande, något man nästan intuitivt känner.

Här kan man för övrigt se hur svenskar tog med sig den svenska tomtetraditionen till USA, och som ännu idag lever vidare. Affischen som kan köpas är inte av Jenny men alldeles uppenbart influerad av henne:

http://tomtenposter.com/index.html

Sedan skickades bilderna till Bonnier för eventuell bokpublicering, men där blev de liggande. Jenny skrev och begärde tillbaka dem och boken gavs istället ut på Torsten Hedlunds förlag 1875.

Den har utkommit i 15 upplagor och översatts till finska, ryska, danska, tyska, polska, estniska och esperanto!

Några år senare illustrerade Jenny Nyström så Rydbergs dikt "Tomten" i Ny Illustrerad Tidning 1881.

Det är Rydberg som har föreslagit motivet som skulle avbildas: "Vore jag illustratör och finge själv välja, toge jag till ämne tomten stående utanför ladugårdsdörren, tankfullt stirrande på månen. Där hade vi även ett vinterlandskap att framställa." Rydberg blev mycket nöjd och publiken likaså, både barn och vuxna. Observera att detta var första gången dikten publicerades. Den har alltså från början varit sammankopplad med Jenny Nyströms bild. Om den svenska tomten föddes med "Lille Vigg", kan man här säga att den etablerade sig och blev folkkär.

Resten är, som man säger, historia, och Jenny skulle på egen hand åstadkomma tusentals julillustrationer i böcker, tidskrifter och på julkort. Och de allra flesta hade nog en tomte med, även om det långtifrån alltid var fallet.

P. S. Det finns en stark koppling mellan Jenny Nyström och den tomte vi får till oss idag från amerikansk populärkultur. Som jag innan nämnde misstänker man att den är släkt med Nyströms/Rydbergs tomte; och det stämmer på sätt och vis. Mannen som skapade denna lite uppblåsta och amerikaniserade version heter Haddon Sundblom. Han var amerikan men växte upp i ett hem med två svensktalande immigranter: modern från Sverige, fadern från Åland. Man får anta att de hade med sig den svenska tomtetraditionen, liksom många andra runt omkring honom då de bodde i svenskbygden. Hans tomte kom först till på uppdrag av Coca-Cola. Några citat från olika webbsidor belyser Jennys inflytande:

Denna amerikanske jultomte populariserades i Coca Cola-reklamen på 1930-talet, med hjälp av bilder av reklamtecknaren Haddon Sundblom (1899-1976), av både finsk och svensk härkomst. Haddon Sundblom föddes i Michigan men hans far var från Föglö på Åland i Finland och hans mor från Sverige. Man vill gärna tro att han tog någon inspiration från Jenny Nyström och andra svenska tomtetecknare, likaväl som från den amerikanska traditionen.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jultomten

The real Santa Claus was Saint Nicholas, a fourth century Bishop in Turkey. Famous for acts of kindness, especially towards children, he eventually became popular in Holland, where he was known as 'Sinter Klaas'. Around 1870, the Americans turned the name into Santa Claus. In nineteenth century Britain the Elizabethan character Father Christmas - the jolly old man imagined to provide the Christmas feast - merged with Santa. Until 1890, he was sometimes depicted as tall and thin, wearing green or brown as often as red. Santa's present appearance was created by Swedish artist Jenny Nystrom in a series of Christmas cards. Fellow Swede Haddon Sundblom helped universalize the new image when he adopted Nystrom's ideas for Coca-Cola's advertising campaign - Santa matched Coke's red-and-white logo. Sundblom also refined the character, making his body a little fatter and giving him his herd of flying reindeer.

http://www.crystalinks.com/nightbeforexmas.html

Den man först tänker på när det gäller snö, jul och tomtar här i Sverige är utan tvekan Jenny Nyström. Jenny Nyström (1854-1946) fick sin inspiration till tomtar och annat vi idag förknippar med julen från de berättelser hon hörde som liten. En konstnär hon verkar indirekt ha gett inspiration till är svenskamerikanen Haddon Sundblom (1899-1976) som var den som standardiserade jultomten till den gladlynte och rödklädde figur vi idag tänker på när vi talar om jultomten. Innan dess var jultomten visserligen ofta rödklädd men det var inte enhetligt före Sundblom. Sundblom fick i uppdrag av Coca-Cola att skapa julbilder som slog an en sträng hos köparen och samtidigt skapade en idyllisk bild av hur julen borde firas. Resultatet blev den rödklädde tomte som pimplade cola och förde med sej klappar till alla snälla barn.

http://snowrollersden.blogspot.se/2011/11/skyll-pa-jenny-nystrom-coca-cola-eller.html

Tomten

Trettondagsafton, och idag passar nog många på att städa ut Julen, så även här på denna blogg. Vi gör det med två tolkningar av "Tomten". Även om man kan bli innerligt trött på detta fokus på "Tomten" och Singoalla, så vill i alla fall jag applådera SVT:s initiativ att i år på julaftonsmorgonen tolka just "Tomten". Varför inte göra detta till en tradition? Sedan följer en länk till en äldre version av SF. Men först Arja Saijonmaa:



http://www.oppetarkiv.se/video/1670057/tomten-en-vintersaga

Singoalla på DVD

Bland julens filmnyheter på DVD hittar man Studio S nyutgåva av Singoalla, med följande beskrivningstext:

Viveca Lindfors i en av sina paradroller som den varmblodiga zigenarflickan Singoalla. Utspelas på 1400-talet [felaktig uppgift, mitten av 1300-talet!] och förtäljer den tragiska kärlekshistorien mellan henne och riddaren Erland Månesköld, spelad av Alf Kjellin. I övriga roller ser vi bland andra Edvin Adolphson som zigenarledaren Latzo och allas vår Åsa-Nisse, John Elfström, i en av sina många roller i det "seriösare" facket.
Filmen är en svensk-fransk storproduktion (gjord i svensk, fransk och engelsk version) i regi av fransmannen Christian-Jaque ("Den gyllene tulpanen") och inspelad i Sälen samt i studio i Stockholm och Paris.
Hugo Alfvén skrev musiken och boken som ligger till grund författades av Viktor Rydberg 1857.

Det är en glädjande nyhet. Jag har själv väntat på att filmen skulle dyka upp på någon av SVT:s matiné-visningar av svensk film, men nu får den införskaffas på DVD istället.

Ett eventuellt omdöme om filmen får jag här återkomma till.

Pryderiets återkomst 2014 -- återblick till 1895

Nu plockar riksdagen ned gudinnan Juno från en matsal av rädsla för vad vissa besökare från andra kulturer kan tänkas tycka (eller känna).

Vad skulle Rydberg då ha sagt om detta? 1895 rasade en strid om Oscar Björcks friser i Operakällaren som av en del ansågs alltför vågade med alltför mycket nakenhet; röster hördes om borttagande.

I det som blev Rydbergs sista separat publicerade skrift, "Om nakenhet och klädselsätt", tog han tydligt ställning för konstens rätt att avbilda nakenhet. Frågan är förstås komplex, och man bör läsa skriften för att förstå exakt vad Rydberg menar, för någon pornografi-förespråkare var han inte. Texten innehåller också ett intressant resonemang om modets skiftningar.

Viktor Rydberg anses ha varit den som avgjorde debatten till Björcks fördel. Hans mest träffande argument: "En målnings eller skulpturarbetes verkan i sedligt avseende är beroende av två faktorer: konstverkets halt och betraktarens. Den senare faktorn är den avgörande." Med andra ord, snusket sitter i betraktarens ögon. Få av moraltanterna kände sig därefter lika bekväma att protestera.

*

De två exemplen ovan visar på skillnaden mellan verklig tolerans (Rydberg) och falsk tolerans (riksdagen = att tolerera intoleransen).

"Om nakenhet och klädselsätt" finns här som facsimil att ladda ned.

Gläns över sjö och strand

"Gläns över sjö och strand" är inledningsraden till en dikt som ingår i Viktor Rydbergs roman Vapensmeden som utgavs 1891. I romanen har dikten ingen rubrik utan diktens titel "Betlehems stjärna" förekommer först som rubrik till Alice Tegnérs berömda tonsättning 1893.

Den text som Alice Tegnér publicerade 1893 kom också att ligga till grund för psalmtexten i den svenska psalmboken. Den skiljer sig i delar från Rydbergs originaltext. Psalmtexten publicerades först i Nya psalmer 1921 och därefter i 1937 års psalmbok, båda publiceringarna med Ivar Widéens koralmelodi.

Tegnér berättar att när sången första gången skulle sjungas för Viktor Rydberg, som liksom familjen Tegnér var bosatt i Djursholm, samt inspektor vid skolan i Djursholm, var hon ”orimligt nervös” eftersom hon ändrat i texten. När hon efter framförandet frågade Rydberg om han tagit illa upp av hennes ändringar, svarade han: "Kära fru Tegnér, ändra hur mycket ni vill. Nu förstår jag att en dikt blir aldrig folkets egendom, förrän den sjunges."

 [Källa: Wikipedia]

Tegnérs tonsättning är den mest sjungna, men den finns i flera andra versioner. Här är en fin tolkning av Ann Sofie von Otter av Ivar Widéens ovan nämnda tonsättning:

Här kan man lyssna till avsnittet i Sveriges Radio Tegnér-dokumentär, där Alice själv berättar om tillfället då sången framfördes för Rydberg, då han rördes till tårar.
https://player.fm/series/p2-dokumentr/alice-tegnr-del-3-av-6-sjung-med-oss-mamma

Man gör en stor sak av de "ändringar" som Tegnér gjort. Underförstått vill man kanske antyda att det är hon som ansvarar även för dess text? Vad är det då som skiljer texterna åt, ja en närmare granskning visar att Tegnér egentligen bara har anpassat texten för sång, ingenting av innehållet har ändrats. Faktiskt har Tegnér inte skrivit ett enda nytt ord, utan endast "kopierat och klistrat in" rader.

Rydberg

Tegnér

Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran, du, som i Österland tändes av Herran! Barnen och herdarne följa dig gärna, Betlehems stjärna. Natt över Judaland, natt över Zion. Borta vid västerrand slocknar Orion. Herden, som sover trött ute å fjället, barnet, som slumrar sött inne i tjället, vakna vid underbar korus av röster, skåda en härligt klar stjärna i öster, gånga från lamm och hem, sökande Eden, stjärnan från Betlehem visar dem leden fram genom hindrande jordiska fängsel hän till det glindrande lustgårdens stängsel. Armar där sträckas dem, läppar där viska, viska och räckas dem ljuva och friska; »stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem». – Barnen och herdarne följa dig gärna, strålande stjärna!

Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran, du som i Österland tändes av Herran. Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem. Barnen och herdarna följa dig gärna, strålande stjärna, strålande stjärna. Natt över Judaland, natt över Sion. Borta vid västerrand slocknar Orion. Herden, som sover trött, barnet, som slumrar sött, vakna vid underbar korus av röster, skåda en härligt klar stjärna i öster; Gånga från lamm och hem, sökande Eden. Stjärnan från Betlehem visar dem leden fram genom hindrande jordiska fängsel hän till det glindrande lustgårdens stängsel. Hän till det glindrande lustgårdens stängsel. Armar där sträckas dem, läppar där viska, viska och räckas dem, ljuva och friska: Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem. Barnen och herdarna följa dig gärna, strålande stjärna, strålande stjärna.

Eli Heckscher, Rydberg och konservatismen

1922 åberopade Eli Heckscher, svensk nationalekonom, Viktor Rydbergs ståndpunkt om förhållandet mellan vetenskap och religion som försvar av liberalismen (Svensk Tidskrift):

Satsen om överensstämmelse mellan allmänt och enskilt intresse innebär nämligen då närmast, att ingen byter bort något emot något annat, som för honom har lägre värde; den person får då den största fördelen, som bäst förstår att tillhandahålla vad andra vilja ha. Det hela blir då en nationalekonomisk sats, och förutsättningen är alltid, att det fria bytet också får försiggå, med andra ord att samhällets bestånd är tryggat. Alltså innefattar detta icke någon mekanistisk världsåskådning. Liksom Viktor Rydberg på sin tid en gång rådde sina religiöst intresserade åhörare: söken ej djävulen i de exakta vetenskaperna, kan man nu säga filosoferna detsamma om nationalekonomien.

Det är för övrigt intressant att Eli Heckscher, som var konservativ med liberala åsikter i ekonomiska frågor, åberopar den av konservativa tidigare förhatlige och radikale Rydberg. Förklaringen ligger i att Rydberg inte såg något motsatsförhållande mellan framsteg och bevarande av det gamla, i alla fall inget absolut motsatsförhållande.

"Tomten", förklaringen till dess popularitet och betydelse

Till att börja med, så går det faktiskt att betrakta "Tomten" som en juldikt. Vi vet ju att Rydberg själv var en av de första i Sverige att associera väsendet Tomten med julhögtiden och dessutom utspelar sig dikten under en "midvinternatt"; midvinternatt, det är inget annat än tiden för julen, och på hednisk tid också själva firandets höjdpunkt. Just julen som en traditionsrik förening mellan hedniskt och kristet torde ha tilltalat Rydberg lite extra. Men nog om detta.

Läs istället gärna Tore Lunds utmärkta analys av diktens metrik (rytm-mönster) som åtminstone en delförklaring till diktens popularitet. Det är roligare läsning än det låter. Där ges också en förklaring av diktens mening.

Singoallas olika versioner

Nu finns ytterligare! en version av Singoalla som e-bok, nämligen den andra upplagan från 1865.

http://www.elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id=9175710005

Det innebär att samtliga versioner av texten finns tillgängliga med undantag av den tredje (av totalt fyra). Det torde vara till glädje för Rydberg-forskare och Singoalla-fantaster (finns det sådana?), men skapar kanske mest förvirring hos allmänheten.

Den första versionen finns utgiven av Telegram som både pappersbok och e-bok, och av Bonniers som ljudbok. Den andra versionen finns i en utgåva, nämligen den ovan. Och den fjärde finns utgiven av Bonniers och Mimer som e-bok, samt av Klassikerförlaget som pappersbok, dels som pocket och dels som kartonnage.

Vilken version skall man då läsa?

Ja, gillar man den yngre Rydbergs mer konfrontatoriska stil så läser man nog helst den första versionen. Gillar man den harmoniske och mogne författaren Rydberg, så är den fjärde versionen självskriven. Vill man dessutom njuta av Carl Larssons vackra illustrationer, som faktiskt tillför boken en hel del med tanke på att romanerna vid tiden för Singoallas tillkomst inte var direkt generösa med miljöbeskrivningar, så finns bara Mimers e-boksutgåva. Visserligen har även Klassikerförlagets kartonnageband med illustrationerna, men de är reproducerade på ett uselt sätt, både små och mörka.