Filosofin i Romerska kejsare i marmor

I den mest berömda av uppsatserna i Romerska kejsare i marmor låter Viktor Rydberg två filosofiska skolor tävla om människornas och framförallt kejsar Neros gunst. Epikureismen vinner som bekant den tävlingen. Den andra skolan, stoicismen, representerades av Neros lärare och rådgivare Seneca, tillika en av de viktigaste stoiska filosoferna genom tiderna. För den som vill fördjupa sig i stoicismen under senantiken (läs Romarriket) och därmed också förstå Rydberg och "karaktärerna" i boken på ett djupare plan rekommenderas avsnitt 65-67 på denna sida. I avsnitt 65 redogörs för Seneca, i avsnitt 66 hittar vi Epiktet, som återfinns i Rydbergs uppsats om Marcus Aurelius. Marcus Aurelius själv är ämnet för avsnitt 67, "the philosopher king" och den siste store stoikern. Troligen den som ligger närmast Rydberg. (Kan man där hitta en alternativ och mer harmonisk förklaring till det som Lars Forsell kallade Rydbergs "två själar"?) Letar man vidare på sidan hittar man även avsnitt om epikureismen. Eller varför inte lära sig mer om Herakleitos, kanske den störste av de försokratiska filosoferna, som dyker upp i Rydbergs uppsats om Antinous och kejsar Hadrianus. I alla fall ges här en för mig en ny och mer sofistikerad :) förklaring till uttrycket: "Man kan inte stiga ned i samma flod två gånger."

Det är intressant att notera att stoikerna var materialister (precis som epikureisterna) -- i allt fall i den innebörden som begreppet hade på den tiden. Det är alltså inte detta som Rydberg gillar hos dem (han var idealist, närmast Platon av de antika filosoferna), utan snarare deras etik och möjligen delar av kunskapsfilosofin.