Rydberg i populärkulturen (1)

Håkan Hellström är Sveriges idag kanske populäraste artist. Han slog igenom med tordön och brak redan med debuten Känn ingen sorg för mig Göteborg, vars titellåt fortfarande är hans mest kända. Texten inleds så här:

Ge mig arsenik
För stan är full av tanter och tragik
Pulver hjälpte mig, verkligen
Skriv det här i tidningen för jag var nere men uppe på fem
Lillebror, bli inte som jag när du blir stor
Du stod i dörren och sa: är det här allt som blir så dör jag
Lillebror, bli aldrig som jag
Känn ingen sorg för mig Göteborg
Och Singoalla tror att om himlen finns är jag förlorad
Men känn ingen sorg för mig Göteborg

Raden om Singoalla syftar förstås på Viktor Rydbergs romankaraktär. Den syftar mer specifikt på antingen Singoallas tankar om Erland Månesköld, när han återvänt från sin riddartjänst utomlands och hon söker upp honom (och med hjälp av Sorgbarn förtrollar honom tillbaka till sitt gamla jag) eller -- ändå mer specifikt -- på kapitlet "Nattvandringen", då Erland efter bruten förtrollning i vansinne dräper Sorgbarn.

P. S. Den andra litterära referensen ovan är enligt min teori till Astrid Lindgrens Karlsson på taket och dess huvudperson Lillebror.

Människor jag känt -- Jac Ahrenberg

Jac Ahrenberg (finländare, arktiekt & författare) var en av alla de otaliga kulturpersoner som berördes av Rydberg på ett fundamentalt sett under andra halvan av 1800-talet. Han skrev en bok om Människor jag känt, vari Rydberg ägnas ett kapitel. Det är intressant läsning. Särskilt hans omdöme om Rydberg som "nomen omen" enligt hans fädernesnamn Frisk, i meningen att Rydberg var en frisk natur att umgås med som spred glädje och stimulans, inte alls en butter grubblare. Den ger också exempel på att Rydberg visst kunde hålla spontana föredrag utan manuskript, i alla fall i goda vänners lag. Summatim är det läsvärda sidor, och jag har sammanfattat dem i en "facsimil-utgåva" här.