Tesen som låg till grund för påståendet/antagandet var att Viktor Rydbergs ömma och kärleksfulla brev till pojken Rudolf Ström, som han hade varit informator åt, hade censurerats av hustrun Susen. Hon hade nämligen gjort avskrifter av breven, och originalen påstods ha blivit förstörda, efter familjen Ströms önskemål spekulerades det i. Dessutom ansåg sig Svanberg ha sett "strykningar" i breven. Dessa utelämnade avsnitt skulle ha markerats av Susen i avskriften med flera tankstreck efter varandra. Victor Svanberg, som själv var homosexuell, läste troligen in mer i brevens ömhetsbetygelser än vad som fanns där, och bevisen för att det egentligen rörde sig om regelrätt "gossekärlek" fann han i de "strukna" ställena i breven och antagandet att originalbreven hade förstörts.
Vilket utmärkt sätt att rättfärdiga sin egen läggning (som var förbjuden vid denna tid) och dessutom propagera för homosexualitetens normaliserande, om den både folkkäre och i intellektuella kretsar uppburne Rydberg var homosexuell! Att det dessutom rörde sig om "gossekärlek", alltså pederasti, vilket än idag är olagligt, har satt en fläck på Rydbergs namn, vilket vi ska få se i följande stycke.
Under åren som följde har denna teori, som ju är ganska spekulativ, alltmer omvandlats till ett faktum, dels bland forskare, som har använt den som ett axiom i sin egen forskning, och bland litteraturskribenter, som har svängt sig med alltmer säkra och vårdslösa formuleringar i frågan.
Invändningarna mot Svanbergs teori var till en början många. Den tyngsta naturligtvis Rydbergs väldokumenterade förälskelser i kvinnor, innan äktenskapet med Susen Hasselblad. Dessutom lär han ha haft mer tillfälliga förbindelser. Mer om det kan man läsa i Örjan Linbergers upppsats i Veritas 20 2005:
De enstaka notiser som finns från Rydbergs tid som journalist på Handelstidningen i Göteborg fram till 1860-talets mitt tyder på att han i likhet med många andra ogifta och medelålders män sökte sexuell tillfredsställelse genom kontakter med kvinnliga expediter i cigarraffärer eller servtriser på värdshus och kaféer, eventuellt hos yrkesprostituerade. ”Någon renlevnadsman var Rydberg knappast i sin ungdom”. skriver Henrik Hedlund, som övertog ledningen av Handelstidningen efter sin farbror S. A. Hedlund och väl kände till vad redaktionsskvallret hade att berätta om tidningens medarbetare.http://vrsidor.se/PDFveritas/lindberger2005.pdf
Denna invändning skuffades dock senare undan, och dessutom kunde väl Rydberg ha varit bisexuell tänkte en del. Teorin växte långsamt till en sanning, särskilt från och med kulturradikalismens ökade inflytande i början av 1970-talet. Och på 1980-talet kunde Sven Delblanc utan att bli ifrågasatt påstå att: "det allmänna omdömet numera är att Rydberg hade en erotisk kapacitet för gossar och ynglingar" (fritt citat). Lars Forsell trodde att "Rydberg var lite mer tvärsexuell än de flesta av oss"; och värre blev det, när Svante Nordin skrev att "Rydbergs erotiska böjelser var exklusivt inriktade på mycket unga pojkar", och det enligt Strindbergforskaren Göran Söderström handlade enbart om "förpubertala pojkar". Fler har bidragit i denna kör av röster. Men allt är antaganden, för inga nya bevis har tillkommit sedan Svanbergs avhandling, förutom en del litterära analyser av Rydbergs texter. Jo, förresten ett, men även detta ganska tveksamt, som vi ska se i det följande.
Litteraturhistorikern Olle Holmberg intervjuade 1933 en anonym vän (fru L.) till Susen Rydberg. Hon påstod att Rydberg i början av äktenskapet hade varit sexuellt ointresserad, och när han senare gjorde närmanden hade Susen tapppat lusten. Äktenskapet var ju barnlöst, och slutsatsen som sammantaget har dragits är att äktenskapet var ofullbordat, eller "vitt" som det hette förr. Men det finns flera problem med att använda fru L.s vittnesbörd för några säkrare slutsatser. Dels gjordes intervjun 1933, dvs 50 år efter att händelserna ägt rum. Dels är det troligt att L. var påverkad av Svanbergs avhandling som kommit ut några år tidigare. Som alla som jobbar inom rättsväsendet känner till, skulle denna typ av vittnesmål, om det inte backades upp av andra oberoende källor, inte vara värt någonting i en rättegång. Men även här har forskare och litteraturskribenter efterhand alltmer tagit det "vita" äktenskapet för ett konstaterande.
Men nu har ett sensationellt fynd gjorts: Rydberg-forskaren Birthe Sjöberg har nämligen hittat originalbreven!! De finns på Stiftsbiblioteket i Linköping, och visar att avskrifterna till punkt och pricka följer originalen. De uteslutningar av känsligt innehåll, som Svanberg tyckte sig ha sett, var inget annat än vanliga paus-tankstreck gjorda av Rydberg själv. Ett av breven finns avfotograferat i nämnda bok.
Alltså tycks mattan dras undan för hela denna teori. Och därmed också en varning till framtida humanist-forskare att inte dra politiskt eller socialt motiverade slutsatser på lösa grunder.
Vidare finns det nu ytterligare ett bevis som pekar mot teorin. Samma Sjöberg har även lokaliserat ett brev som pojken, Rudolf Ström, har skrivit i vuxen ålder till Rydberg (1892). Han skriver däri hur "hans varma barnasjäl var fäst" vid Rydberg, "den förste verklige vän jag förvärvade". "Dina senare, kärleksfulla brev till mig bära därom det skönaste vittnesbörd, brev, som numera med avundsjuk ömhet bevaras av min kära, lilla hustru." -- Inget smusslande där alltså, och de ömhetsbetygelser som förekommer i breven till pojken uppfattades varken av honom eller hans hustru som olämpliga eller onormala, tvärtom! I vår tid skulle de möjligen göra det, men inte när de skrevs.
Finns det då ingenting i Rydbergs författarskap som talar för Svanbergs teori? Jo, det kan man tycka. Det finns ställen där han beskriver barns nakna kroppar ingående och uppskattande (men hur många föräldrar som sitt sina små leka nakna på stranden kan inte instämma i det). Det finns konstuppsatsen om kejsar Hadrianus och Antinous (kejsarens favorit och förtrogne). Dock bör man påpeka att det aldrig framställs som att de båda hade ett fysiskt kärleksförhållande i nämnda uppsats, och kanske var inte heller det den allmänna uppfattningen på Rydbergs tid. Sedan finns det ett ställe i Vapensmeden där två flickor framställs som förälskade i varandra. Men är inte detta bara ett utfall av Rydbergs psykologiska skarpsyn? Det är ju inte ovanligt att yngre flickor nästan lever som älskare (men utan sexuella inslag) med sina bästisar.
Sammantaget är Svanbergs teori nu vederlagd. Och säkra påståenden om Rydbergs "gossekärlek" får numera anses tillhöra förtalets kategori. Visst kan man fortfarande spekulera i detta, men jag ser ingen fastare grund för det.
Om allt det här kan man läsa mer ingående i Birthe Sjöbergs bok Dialog eller dynamit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar