Vi vet att prästen där uttalar en lättnad över att ha sluppit en återgång till det gamla, ”hedniska” begravningssättet. Vad betyder då detta? Det vore i första hand själva jordfästningen, begravningsceremonin i Klara kyrka han syftar på, där han var ansvarig. En eventuell kremering skulle kunna ha ägt rum i efterhand då kroppen transporterats till Göteborg. I ”Om likbegängelsesätten” i Handelstidningen den 13 oktober 1888 skriver Rydberg om tre kristna begravningssätt:
1) begravning i klippa, valv, hällgrift (sarkofag);
2) bränning;
3) nedläggning i mull.
Och alla tre är enligt honom godkända av de tidiga kristna
församlingarna, i den prioriteringsordningen. Men kan det ha varit så att
önskemålet som prästen avvisade inte hade med själva likbegängelsemetoden att
göra, utan när och hur den skulle utföras? Hade Rydberg önskat att få bli bränd
offentligen på bål i samband med begravningsceremonin, såsom medborgarna i
det forna Norden eller antikens Rom? Ja, det stämmer då sannerligen med Rydbergs karaktär.
I samma artikel skriver Rydberg också: ”För egen del anser
jag det likgiltigt i religiöst (ej i sanitärt) avseende, huru man förfar med
våra jordiska kvarlevor, förutsatt att man med pietet behandlar det stoft, som
tjänat oss till organ för våra sinnen, våra känslor, vårt tänkande, våra
sedliga idéers utbildning, vår uppväxt till tro på Gud och evigt liv.” Det var
nämligen inte hanterandet av stoftet som var det viktigaste för Rydberg utan ”vad
som ansågs pietetslöst, religionsvidrigt och okristligt [av de kristna
församlingarna] var det nu rådande förfarandet att nedmylla lik i gravar, om
vilka man på förhand vet, att de ej skola lämnas i fred, ja om vilka det är
stadgat, att deras innehåll skall inom vissa år avlägsnas därifrån. Att störa
den dödes stoft i dess vila var enligt kristen föreställning ett skändande av
det heliga.”
Begravningsförättaren torde alltså ändå ha kunnat känna sig
någorlunda lugn att hans vägran inte harmat Rydberg alltför mycket.
P. S. Detta med begravningsbål är förstås mycket spekulativt och får i första hand ses som en tankelek, i andra hand en vild hypotes. Faktum kvarstår dock att ingen har lyckats ge en vettig förklaring på vad det är prästen menar.
P. S. Detta med begravningsbål är förstås mycket spekulativt och får i första hand ses som en tankelek, i andra hand en vild hypotes. Faktum kvarstår dock att ingen har lyckats ge en vettig förklaring på vad det är prästen menar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar