Visar inlägg med etikett tonsättning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tonsättning. Visa alla inlägg
lördag 19 december 2015
Tomten på YouTube
Den numera halvklassiska versionen av Tomten med illustrationer av Harald Wiberg finns upplagd på YouTube. Uppläsare är Torgny Lindgren.
Och här är två tonsättningar samt en dockteaters-uppsättning som gjordes i England 2014.
lördag 6 september 2014
Sibelius och Rydberg (9) -- Salem (Onward Ye Peoples)
Egentligen en mycket fri översättning av Rydbergs "Kantat" anpassad till Frimurarorden (originaldikten skrevs ej med frimurarna i åtanke även om Rydberg var medlem där). Ingår i "Musique réligiese", rituell frimurarmusik för mansröster, piano och orgel, (1927).
Onward ye peoples[brethren], strive for the Light!
The Light that the Lord hath given us for our guide;
Who through murk and darkness of night
Hath led us in safety unto our reward.
See how the fiery pillar is gleaming, lighting our steps when dark is the way
And the Light of the World,
it cleaves the gloomy blackness of night that else would engulf us.
See the cloudy pillar to shield us safe when the sun would blister us.
Then forward where faith reveals the way,
For God is our guide, and He will never fail.
Fires are gleaming, voices are singing
forth from Mount Neboh’s heaven storming heights.
Then forward where faith reveals the way,
For God is our guide, and HE will never fail.
Fires are gleaming, voices are singing
forth from Mount Neboh’s heaven storming heights.
Salem! Salem!
Still, they call us upward and on to our Father’s home.
Salem! Salem! On the horizon, urging us on to God and our home;
And the heavenly choir doth ring from Mount Neboh,
Piercing the blue like a living light.
Onward, ye peoples.
Onward, Amen!
Onward, ye people. Onward, ye peoples.
Strive for the Light.
Salem!
Ett annat "frimurarverk" av Sibelius som skall vara baserat på en Rydberg-dikt är detta:
Onward ye peoples[brethren], strive for the Light!
The Light that the Lord hath given us for our guide;
Who through murk and darkness of night
Hath led us in safety unto our reward.
See how the fiery pillar is gleaming, lighting our steps when dark is the way
And the Light of the World,
it cleaves the gloomy blackness of night that else would engulf us.
See the cloudy pillar to shield us safe when the sun would blister us.
Then forward where faith reveals the way,
For God is our guide, and He will never fail.
Fires are gleaming, voices are singing
forth from Mount Neboh’s heaven storming heights.
Then forward where faith reveals the way,
For God is our guide, and HE will never fail.
Fires are gleaming, voices are singing
forth from Mount Neboh’s heaven storming heights.
Salem! Salem!
Still, they call us upward and on to our Father’s home.
Salem! Salem! On the horizon, urging us on to God and our home;
And the heavenly choir doth ring from Mount Neboh,
Piercing the blue like a living light.
Onward, ye peoples.
Onward, Amen!
Onward, ye people. Onward, ye peoples.
Strive for the Light.
Salem!
Ett annat "frimurarverk" av Sibelius som skall vara baserat på en Rydberg-dikt är detta:
Etiketter:
frimurarmusik,
kantaten,
onward ye peoples,
rydberg,
salem,
sibelius,
tonsättning
onsdag 20 augusti 2014
Sibelius och Rydberg (8) -- Gossar och flickor
Impromptu för kvinnokör och orkestermusik, Opus 19, (1902, omarb. 1910), även känd som "Livslust" och "Gossar och flickor", är en tonsättning av första strofen i Rydbergs dikt "Livslust och livsleda" som ingår i andra samlingen. Mycket vackert!
(Vid cittrans toner från en blomsterprydd båt.)
Gossar och flickor,
härlig är livets
rosiga morgon.
Luftiga, ljuva,
mysande timmar
sväva i lätta,
flyktiga rader
över dess nejds
elysiska vår.
Snabba, o snabba
äro de sköna,
himmelska väsen,
flyende hän mot
strålande fjärran;
medan er egen
glättiga kor
föres av ödet
bort till ett motsatt
mörknande fjärran ...
Skynden, o skynden,
flickor och gossar,
skynden att bryta
luftiga kedjan,
skynden att slå i
njutningens bojor
dessa olympiskt
leende, ljuva,
flyktiga barn!
Här ur vår ena
dallrande vågskål
plockar beständigt
moiran den grymma
fröjdernas gyllne
räknade vikter,
kastar i andra,
sjunkande vågen
slappade sinnens,
mattade krafters,
mödors och sorgers
tyngande bly ...
Hastigt som facklan
fångas och flyr från
hand och till hand i
panateneiska
nattliga festen,
måsten I lämna
ungdomens evigt
brinnande fackla
till de bakom er
ilande yngre
rosiga släkten,
medan I själva
sjunken i ålderns
svartnande skuggor,
sjunken i gravens
tigande natt ...
Kindens som ängens
blommor förblekna,
svallande lockar
glesna som lundars
höstliga kronor.
Strålande blickar
slockna som festers
tynande lampor.
Skynden, o skynden,
gossar och flickor,
skynden att tömma
fröjdernas nektar!
Kransa pokalen,
slut till ditt ännu
svärmande hjärta,
flicka, din gosse,
gosse, din mö!
(Vid cittrans toner från en blomsterprydd båt.)
Gossar och flickor,
härlig är livets
rosiga morgon.
Luftiga, ljuva,
mysande timmar
sväva i lätta,
flyktiga rader
över dess nejds
elysiska vår.
Snabba, o snabba
äro de sköna,
himmelska väsen,
flyende hän mot
strålande fjärran;
medan er egen
glättiga kor
föres av ödet
bort till ett motsatt
mörknande fjärran ...
Skynden, o skynden,
flickor och gossar,
skynden att bryta
luftiga kedjan,
skynden att slå i
njutningens bojor
dessa olympiskt
leende, ljuva,
flyktiga barn!
Här ur vår ena
dallrande vågskål
plockar beständigt
moiran den grymma
fröjdernas gyllne
räknade vikter,
kastar i andra,
sjunkande vågen
slappade sinnens,
mattade krafters,
mödors och sorgers
tyngande bly ...
Hastigt som facklan
fångas och flyr från
hand och till hand i
panateneiska
nattliga festen,
måsten I lämna
ungdomens evigt
brinnande fackla
till de bakom er
ilande yngre
rosiga släkten,
medan I själva
sjunken i ålderns
svartnande skuggor,
sjunken i gravens
tigande natt ...
Kindens som ängens
blommor förblekna,
svallande lockar
glesna som lundars
höstliga kronor.
Strålande blickar
slockna som festers
tynande lampor.
Skynden, o skynden,
gossar och flickor,
skynden att tömma
fröjdernas nektar!
Kransa pokalen,
slut till ditt ännu
svärmande hjärta,
flicka, din gosse,
gosse, din mö!
onsdag 13 augusti 2014
Sibelius och Rydberg (7) -- På verandan vid havet
"På verandan vid havet" ingår i Opus 38, Fem sånger med klaverackompanjemang, och
skrevs 1902. Dikten ingår i Rydbergs andra diktsamling. Här insjungen av den fantastiska Birgit Nilsson.
Minns du de skymnande böljornas suck, att vid målet de hunnit
endast en jordisk kust, icke det evigas strand?
Minns du ett vemodssken från himlens ovanskliga stjärnor?
Ack, åt förgängelsens lott skatta de även till slut.
Minns du en tystnad, då allt var som sänkt oändlighetsträngtan,
stränder och himmel och hav, allt som i aning om Gud?
Minns du de skymnande böljornas suck, att vid målet de hunnit
endast en jordisk kust, icke det evigas strand?
Minns du ett vemodssken från himlens ovanskliga stjärnor?
Ack, åt förgängelsens lott skatta de även till slut.
Minns du en tystnad, då allt var som sänkt oändlighetsträngtan,
stränder och himmel och hav, allt som i aning om Gud?
tisdag 5 augusti 2014
Sibelius och Rydberg (6) -- Höstkväll
"Höstkväll" ingår i Opus 38, Fem sånger med klaverackompanjemang, och skrevs 1903. Dikten skrevs 1881 och ingår i Rydbergs första diktsamling från 1882. Här insjungen av den fantastiska Birgit Nilsson.
Solen går ned, och molnen vandra med vefullt sinne
hän över skummande sjö, över susande skogars skymning.
Måsen skriar på ödsligt skär,
falken dväljes i klyftans skygd:
trött att jaga han gömt sin näbb i
vingens av skurar tyngda dun.
Solen gick ned, det mörknar alltmer över moens furor,
mörknar om bergen, där ränniln suckar i ljung och mossa.
Tvinsjukt dröjer ett gulblekt sken
över västliga kullars rand,
dagens viskande avsked tonar
sorgset i tätnande skuggor bort.
Regnets fall på hällarne sorlar av vemodssägner,
födda av molnens jordkringsvävande skumma tankar;
sjöns emot stranden brutna våg
brusar av dunkla ödens gång;
röster, skälvande hemskt av smärta,
ropa i stormen ur skogens djup.
Ensam ute i öde nejd, mot fuktig klippa
lutad, står förtrollad en vandrare, lyss och njuter.
Känner hans själ en samklang med
sången, som höjes av stjärnlös natt?
Dör hans ve som en sakta ton i
höstens väldiga sorgedikt?
Solen går ned, och molnen vandra med vefullt sinne
hän över skummande sjö, över susande skogars skymning.
Måsen skriar på ödsligt skär,
falken dväljes i klyftans skygd:
trött att jaga han gömt sin näbb i
vingens av skurar tyngda dun.
Solen gick ned, det mörknar alltmer över moens furor,
mörknar om bergen, där ränniln suckar i ljung och mossa.
Tvinsjukt dröjer ett gulblekt sken
över västliga kullars rand,
dagens viskande avsked tonar
sorgset i tätnande skuggor bort.
Regnets fall på hällarne sorlar av vemodssägner,
födda av molnens jordkringsvävande skumma tankar;
sjöns emot stranden brutna våg
brusar av dunkla ödens gång;
röster, skälvande hemskt av smärta,
ropa i stormen ur skogens djup.
Ensam ute i öde nejd, mot fuktig klippa
lutad, står förtrollad en vandrare, lyss och njuter.
Känner hans själ en samklang med
sången, som höjes av stjärnlös natt?
Dör hans ve som en sakta ton i
höstens väldiga sorgedikt?
fredag 1 augusti 2014
Sibelius och Rydberg (5) -- Kyssen
"Kyssen" ingår i Opus 72, Sex sånger med klaverackompanjemang, och komponerades 1915. Dikten ingår i Rydbergs första samling:
Räck mig de väna läpparnes kalk, fast drycken han ger mig
städse i ljuvaste fröjd blandade saknadens kval!
Aldrig du närmat din mun, förrän, gripen av trånad, min ande
slet i de känsliga band stoftet på honom har lagt.
Liksom en fånge vid vinterns slut, när en smekande vårfläkt
spelar från blånad sky in i hans fängelsevalv,
trycker mot gallret sin kind och andas och njuter, men känner
dubbelt i njutningens stund tyngden av bojan han bär;
så när din kyss, så frisk som västan på blommande ängar,
skön som en ros i sin knopp, kom till min fängslade själ,
spratt i bojan hon upp och trängde mot läpparnes stängsel,
ivrig att svinga sig bort, svinga i frihet och ljus
hän till den värld, där ditt innersta jag, du älskade, dväljes,
där, för att, död för mig själv, evigt få leva i dig.
städse i ljuvaste fröjd blandade saknadens kval!
Aldrig du närmat din mun, förrän, gripen av trånad, min ande
slet i de känsliga band stoftet på honom har lagt.
Liksom en fånge vid vinterns slut, när en smekande vårfläkt
spelar från blånad sky in i hans fängelsevalv,
trycker mot gallret sin kind och andas och njuter, men känner
dubbelt i njutningens stund tyngden av bojan han bär;
så när din kyss, så frisk som västan på blommande ängar,
skön som en ros i sin knopp, kom till min fängslade själ,
spratt i bojan hon upp och trängde mot läpparnes stängsel,
ivrig att svinga sig bort, svinga i frihet och ljus
hän till den värld, där ditt innersta jag, du älskade, dväljes,
där, för att, död för mig själv, evigt få leva i dig.
Etiketter:
dikt,
Jean Sibelius,
kyssen,
tonsättning,
viktor rydberg
söndag 27 juli 2014
Sibelius och Rydberg (4) -- Vattenplask
"Vattenplask" ingår i Opus 61, Åtta sånger med klaverackompanjemang, (1910):
Dikten är hämtad ur Rydbergs första diktsamling.
Invid palatsen
lagunens vatten
melodiskt skvalpar
i sommarnatten.
En solbrynt gosse
sliten kappa
behagligt vilar
på dogens trappa.
Och böljan viskar
invid den lille,
som något hemligt
hon säga ville.
»Se kungasonen!
Se gudars like!
Men skall han ärva
sitt kungarike?
Hur än vi vandra
kring världens länder,
vid havets kuster,
vid floders stränder,
vi ana furstar,
där barn vi blicke,
men vuxna kungar
vi finna icke.»
Dikten är hämtad ur Rydbergs första diktsamling.
Invid palatsen
lagunens vatten
melodiskt skvalpar
i sommarnatten.
En solbrynt gosse
sliten kappa
behagligt vilar
på dogens trappa.
Och böljan viskar
invid den lille,
som något hemligt
hon säga ville.
»Se kungasonen!
Se gudars like!
Men skall han ärva
sitt kungarike?
Hur än vi vandra
kring världens länder,
vid havets kuster,
vid floders stränder,
vi ana furstar,
där barn vi blicke,
men vuxna kungar
vi finna icke.»
tisdag 22 juli 2014
Sibelius och Rydberg (3) -- Atenarnes sång
Jean Sibelius, som ju var finlandssvensk och därmed räknade sig till
den svensktalande kultursfären, tonsatte många dikter av svenska
skalder. Särskilt flitig var han vad gäller Viktor Rydberg: en sökning i
hans verklista avslöjar inte mindre än 11 verk med text av Rydberg. Man
kan därav nog sluta att Sibelius inte bara uppskattade utan var
påverkad av Rydberg på ett djupare plan. Vacker musik blev det, och jag
kommer framöver under sommarveckorna posta dessa verk, i den mån de
finns tillgängliga att lyssna till.
"Atenarnes sång", för goss- och mansröster, hornseptett och slaginstrument, (1899), ingår i Opus 31. Texten är hämtad från Rydbergs dikt Dexippos. Sången blev något av en inofficiell kampsång under Finlands kamp för självständighet från Ryssland.
»Härlig är döden, när modigt i främsta ledet du dignar,
dignar i kamp för ditt land, dör för din stad och ditt hem.
Därför med eldhåg upp att värna fädernejorden!
Ila att offra med fröjd livet för kommande släkt!
Fram, I ynglingar, fram i täta, oryggliga leder!
Aldrig en känsla av skräck, aldrig en tanke på flykt!
Skam och nesa drabbar en här, då i fylkingespetsen
framom de unge man ser gubben förblöda och dö.
Detta höves ju främst en yngling, medan han ännu
älskligt i lockarna bär vårliga blommornas krans.
Fager för kvinnor, ståtlig för män må han synas i livet;
skön är han ännu som död, fallen i slaktningens mitt.»
"Atenarnes sång", för goss- och mansröster, hornseptett och slaginstrument, (1899), ingår i Opus 31. Texten är hämtad från Rydbergs dikt Dexippos. Sången blev något av en inofficiell kampsång under Finlands kamp för självständighet från Ryssland.
»Härlig är döden, när modigt i främsta ledet du dignar,
dignar i kamp för ditt land, dör för din stad och ditt hem.
Därför med eldhåg upp att värna fädernejorden!
Ila att offra med fröjd livet för kommande släkt!
Fram, I ynglingar, fram i täta, oryggliga leder!
Aldrig en känsla av skräck, aldrig en tanke på flykt!
Skam och nesa drabbar en här, då i fylkingespetsen
framom de unge man ser gubben förblöda och dö.
Detta höves ju främst en yngling, medan han ännu
älskligt i lockarna bär vårliga blommornas krans.
Fager för kvinnor, ståtlig för män må han synas i livet;
skön är han ännu som död, fallen i slaktningens mitt.»
onsdag 16 juli 2014
Sibelius och Rydberg (2) -- I natten
Jean Sibelius, som ju var finlandssvensk och därmed räknade sig till
den svensktalande kultursfären, tonsatte många dikter av svenska
skalder. Särskilt flitig var han vad gäller Viktor Rydberg: en sökning i
hans verklista avslöjar inte mindre än 11 verk med text av Rydberg. Man
kan därav nog sluta att Sibelius inte bara uppskattade utan var
påverkad av Rydberg på ett djupare plan. Vacker musik blev det, och jag
kommer framöver under sommarveckorna posta dessa verk, i den mån de
finns tillgängliga att lyssna till.
"I natten" ingår i den andra diktsamlingen. Sibelius tonsatte den 1903 och den återfinns i Opus 38 -- Fem sånger med klaverackompanjemang, vari även tre andra Rydberg-tonsättningar ingår.
Tyst är lunden, och sjön, som kysst
strandens somnade ros, är tyst.
Aftonskimret, som milt besken
tempelkullen, har bleknat ren
stilla, drömmande stilla.
Tysta stjärnor ur havet gå,
stilla palmernas kronor stå,
sen därunder i myrtenskog
vinden suckade nyss och dog
stilla, drömmande stilla.
Tyst najad har på mossig bädd
sjunkit ned vid sin urnas brädd,
sövd av sorlande källans sus:
barmen häves i månens ljus
stilla, drömmande stilla,
medan hon ser i ljuvlig dröm
stelnad, kristallren, tidens ström
och all världen från ve och harm
somnad in på Allfaders arm
stilla, drömmande stilla.
P. S. Nyligen gjordes en modern tonsättning av dikten som publicerades på YouTube. För den som vill jämföra finns den här.
"I natten" ingår i den andra diktsamlingen. Sibelius tonsatte den 1903 och den återfinns i Opus 38 -- Fem sånger med klaverackompanjemang, vari även tre andra Rydberg-tonsättningar ingår.
Tyst är lunden, och sjön, som kysst
strandens somnade ros, är tyst.
Aftonskimret, som milt besken
tempelkullen, har bleknat ren
stilla, drömmande stilla.
Tysta stjärnor ur havet gå,
stilla palmernas kronor stå,
sen därunder i myrtenskog
vinden suckade nyss och dog
stilla, drömmande stilla.
Tyst najad har på mossig bädd
sjunkit ned vid sin urnas brädd,
sövd av sorlande källans sus:
barmen häves i månens ljus
stilla, drömmande stilla,
medan hon ser i ljuvlig dröm
stelnad, kristallren, tidens ström
och all världen från ve och harm
somnad in på Allfaders arm
stilla, drömmande stilla.
P. S. Nyligen gjordes en modern tonsättning av dikten som publicerades på YouTube. För den som vill jämföra finns den här.
Etiketter:
dikt,
i natten,
rydberg,
sibelius,
tonsättning
måndag 7 juli 2014
Nyskriven tonsättning av "I natten"
Hans Gatu har gjort en ny, fin tonsättning av Viktor Rydbergs dikt "I natten".
Tyst är lunden, och sjön, som kysst
strandens somnade ros, är tyst.
Aftonskimret, som milt besken
tempelkullen, har bleknat ren
stilla, drömmande stilla.
Tysta stjärnor ur havet gå,
stilla palmernas kronor stå,
sen därunder i myrtenskog
vinden suckade nyss och dog
stilla, drömmande stilla.
Tyst najad har på mossig bädd
sjunkit ned vid sin urnas brädd,
sövd av sorlande källans sus:
barmen häves i månens ljus
stilla, drömmande stilla,
medan hon ser i ljuvlig dröm
stelnad, kristallren, tidens ström
och all världen från ve och harm
somnad in på Allfaders arm
stilla, drömmande stilla.
Tyst är lunden, och sjön, som kysst
strandens somnade ros, är tyst.
Aftonskimret, som milt besken
tempelkullen, har bleknat ren
stilla, drömmande stilla.
Tysta stjärnor ur havet gå,
stilla palmernas kronor stå,
sen därunder i myrtenskog
vinden suckade nyss och dog
stilla, drömmande stilla.
Tyst najad har på mossig bädd
sjunkit ned vid sin urnas brädd,
sövd av sorlande källans sus:
barmen häves i månens ljus
stilla, drömmande stilla,
medan hon ser i ljuvlig dröm
stelnad, kristallren, tidens ström
och all världen från ve och harm
somnad in på Allfaders arm
stilla, drömmande stilla.
lördag 28 juni 2014
Sibelius och Rydberg (1) -- Harpolekaren och hans son
Jean Sibelius, som ju var finlandssvensk och därmed räknade sig till den svensktalande kultursfären, tonsatte många dikter av svenska skalder. Särskilt flitig var han vad gäller Viktor Rydberg: en sökning i hans verklista avslöjar inte mindre än 11 verk med text av Rydberg. Man kan därav nog sluta att Sibelius inte bara uppskattade utan var påverkad av Rydberg på ett djupare plan. Vacker musik blev det, och jag kommer framöver under sommarveckorna posta dessa verk, i den mån de finns tillgängliga att lyssna till.
"Harpolekaren och hans son" är inledningsdikten till romanen Vapensmeden. Den ingår också i den andra diktsamlingen (om jag inte minns fel). Sibelius tonsatte den 1904 och den återfinns i Opus 38 -- Fem sånger med klaverackompanjemang, vari även tre andra Rydberg-tonsättningar ingår.
eller lyssna på Deezer (liksom Spotify gratis efter registrering och kräver ingen programvara, lyssna direkt i webbläsaren): http://www.deezer.com/track/47456301
Luften tung och dagen varm.
Hed jag haft att vandra,
gossen på min ena arm,
harpan på min andra,
harpan trött vid strängalåt,
sonen trött vid sanddjup stråt.
Vila gott jag unnar
harpan och min Gunnar.
Nu en milsvid tempelsal,
byggd av gran och furu,
öppnar sig med skugga sval,
och jag lyssnar, huru
bäcken sorlar klar och ren,
siskan kvittrar på sin gren,
furudunklet nunnar
för min lille Gunnar.
Dagen dör, en fuktig vind
andas över tegen,
och min gosses väna kind
lutas mot min egen.
Aftonrodnans gyllne bloss
vinka: Gunnar, kom till oss!
Ljuva änglamunnar
viska: du vår Gunnar!
Utur ödesdjupen fram
många källor välla.
En är bittert hälsosam:
det är sorgens källa.
Väl jag vet, du käre vän,
att du dricka skall ur den,
men för lastens brunnar
Gud beskydde Gunnar!
Granen växte stark och rak,
och hon vedergällde
under snöbetungat tak
den, som henne fällde,
milt med brasans ljus och glöd.
Kraftig växt och ädel död,
ber jag, Gud förunnar
sångarbarnet Gunnar.
"Harpolekaren och hans son" är inledningsdikten till romanen Vapensmeden. Den ingår också i den andra diktsamlingen (om jag inte minns fel). Sibelius tonsatte den 1904 och den återfinns i Opus 38 -- Fem sånger med klaverackompanjemang, vari även tre andra Rydberg-tonsättningar ingår.
eller lyssna på Deezer (liksom Spotify gratis efter registrering och kräver ingen programvara, lyssna direkt i webbläsaren): http://www.deezer.com/track/47456301
Luften tung och dagen varm.
Hed jag haft att vandra,
gossen på min ena arm,
harpan på min andra,
harpan trött vid strängalåt,
sonen trött vid sanddjup stråt.
Vila gott jag unnar
harpan och min Gunnar.
Nu en milsvid tempelsal,
byggd av gran och furu,
öppnar sig med skugga sval,
och jag lyssnar, huru
bäcken sorlar klar och ren,
siskan kvittrar på sin gren,
furudunklet nunnar
för min lille Gunnar.
Dagen dör, en fuktig vind
andas över tegen,
och min gosses väna kind
lutas mot min egen.
Aftonrodnans gyllne bloss
vinka: Gunnar, kom till oss!
Ljuva änglamunnar
viska: du vår Gunnar!
Utur ödesdjupen fram
många källor välla.
En är bittert hälsosam:
det är sorgens källa.
Väl jag vet, du käre vän,
att du dricka skall ur den,
men för lastens brunnar
Gud beskydde Gunnar!
Granen växte stark och rak,
och hon vedergällde
under snöbetungat tak
den, som henne fällde,
milt med brasans ljus och glöd.
Kraftig växt och ädel död,
ber jag, Gud förunnar
sångarbarnet Gunnar.
fredag 20 december 2013
Gläns över sjö och strand
"Gläns över sjö och strand" är inledningsraden till en dikt som ingår i Viktor Rydbergs roman Vapensmeden som utgavs 1891. I romanen har dikten ingen rubrik utan diktens titel "Betlehems stjärna" förekommer först som rubrik till Alice Tegnérs berömda tonsättning 1893.
Den text som Alice Tegnér publicerade 1893 kom också att ligga till grund för psalmtexten i den svenska psalmboken. Den skiljer sig i delar från Rydbergs originaltext. Psalmtexten publicerades först i Nya psalmer 1921 och därefter i 1937 års psalmbok, båda publiceringarna med Ivar Widéens koralmelodi.
Tegnér berättar att när sången första gången skulle sjungas för Viktor Rydberg, som liksom familjen Tegnér var bosatt i Djursholm, samt inspektor vid skolan i Djursholm, var hon ”orimligt nervös” eftersom hon ändrat i texten. När hon efter framförandet frågade Rydberg om han tagit illa upp av hennes ändringar, svarade han: "Kära fru Tegnér, ändra hur mycket ni vill. Nu förstår jag att en dikt blir aldrig folkets egendom, förrän den sjunges."
[Källa: Wikipedia]
Tegnérs tonsättning är den mest sjungna, men den finns i flera andra versioner. Här är en fin tolkning av Ann Sofie von Otter av Ivar Widéens ovan nämnda tonsättning:
Här kan man lyssna till avsnittet i Sveriges Radio Tegnér-dokumentär, där Alice själv berättar om tillfället då sången framfördes för Rydberg, då han rördes till tårar.
https://player.fm/series/p2-dokumentr/alice-tegnr-del-3-av-6-sjung-med-oss-mamma
Man gör en stor sak av de "ändringar" som Tegnér gjort. Underförstått vill man kanske antyda att det är hon som ansvarar även för dess text? Vad är det då som skiljer texterna åt, ja en närmare granskning visar att Tegnér egentligen bara har anpassat texten för sång, ingenting av innehållet har ändrats. Faktiskt har Tegnér inte skrivit ett enda nytt ord, utan endast "kopierat och klistrat in" rader.
Den text som Alice Tegnér publicerade 1893 kom också att ligga till grund för psalmtexten i den svenska psalmboken. Den skiljer sig i delar från Rydbergs originaltext. Psalmtexten publicerades först i Nya psalmer 1921 och därefter i 1937 års psalmbok, båda publiceringarna med Ivar Widéens koralmelodi.
Tegnér berättar att när sången första gången skulle sjungas för Viktor Rydberg, som liksom familjen Tegnér var bosatt i Djursholm, samt inspektor vid skolan i Djursholm, var hon ”orimligt nervös” eftersom hon ändrat i texten. När hon efter framförandet frågade Rydberg om han tagit illa upp av hennes ändringar, svarade han: "Kära fru Tegnér, ändra hur mycket ni vill. Nu förstår jag att en dikt blir aldrig folkets egendom, förrän den sjunges."
[Källa: Wikipedia]
Tegnérs tonsättning är den mest sjungna, men den finns i flera andra versioner. Här är en fin tolkning av Ann Sofie von Otter av Ivar Widéens ovan nämnda tonsättning:
Här kan man lyssna till avsnittet i Sveriges Radio Tegnér-dokumentär, där Alice själv berättar om tillfället då sången framfördes för Rydberg, då han rördes till tårar.
https://player.fm/series/p2-dokumentr/alice-tegnr-del-3-av-6-sjung-med-oss-mamma
Man gör en stor sak av de "ändringar" som Tegnér gjort. Underförstått vill man kanske antyda att det är hon som ansvarar även för dess text? Vad är det då som skiljer texterna åt, ja en närmare granskning visar att Tegnér egentligen bara har anpassat texten för sång, ingenting av innehållet har ändrats. Faktiskt har Tegnér inte skrivit ett enda nytt ord, utan endast "kopierat och klistrat in" rader.
Rydberg
|
Tegnér
|
Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du, som i Österland
tändes av Herran!
Barnen och herdarne
följa dig gärna,
Betlehems stjärna.
Natt över Judaland,
natt över Zion.
Borta vid västerrand
slocknar Orion.
Herden, som sover trött
ute å fjället,
barnet, som slumrar sött
inne i tjället,
vakna vid underbar
korus av röster,
skåda en härligt klar
stjärna i öster,
gånga från lamm och hem,
sökande Eden,
stjärnan från Betlehem
visar dem leden
fram genom hindrande
jordiska fängsel
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.
Armar där sträckas dem,
läppar där viska,
viska och räckas dem
ljuva och friska;
»stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem». –
Barnen och herdarne
följa dig gärna,
strålande stjärna!
|
Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran, du som i Österland tändes av Herran. Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem. Barnen och herdarna följa dig gärna, strålande stjärna, strålande stjärna. Natt över Judaland, natt över Sion. Borta vid västerrand slocknar Orion. Herden, som sover trött, barnet, som slumrar sött, vakna vid underbar korus av röster, skåda en härligt klar stjärna i öster; Gånga från lamm och hem, sökande Eden. Stjärnan från Betlehem visar dem leden fram genom hindrande jordiska fängsel hän till det glindrande lustgårdens stängsel. Hän till det glindrande lustgårdens stängsel. Armar där sträckas dem, läppar där viska, viska och räckas dem, ljuva och friska: Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem. Barnen och herdarna följa dig gärna, strålande stjärna, strålande stjärna. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)