Härifrån fick Tomten sina (fysiska) drag

Ja, det är återigen från boken Wärend och wirdarne (1863) av Hyltén-Cavallius (se även om Vårdträdet), som Rydberg har funnit inspiration. Men i Rydbergs tappning blev Tomten även en filosofisk grubblare.

§ 68. Tomtagubben
I en yngre och förändrad gestalt, men ännu fullt igenkännlig, uppträder Bolvätten i Wärend såsom Tomte eller Tomtagubbe. Han är, såsom sådan, till skepnad som en något ålderstigen man, inte större än ett fyra eller fem års gammalt barn, och oföränderligen klädd i grå kläder med en röd topphätta. Hans uppehåll är mest i stallet, på logen och i ladan; där går han och pysslar både dag och natt samt vakar över ordningen inom huset och i gården.

Tomten omtalas såsom till lynnet egensinnig, snarsticken och fåfäng, men ytterst ordningsam och renlig; därtill är han ock övermåttan stark, så att inte ens den styvaste dräng kan stå för hans örfilar. Ty Tomtagubben är en sträng husbonde och vakar noga över god ordning och snygghet. Har stalldrängen försovit sig och ej givit hästarna ottefoder i behörig tid, eller inte ryktat och vattnat dem, så kan han vänta sig att bli tuktad av Tomtagubben, om inte av någon annan. När drängarna skall bit­tida ut på logen, så väcker tomten dem; likaså vid kvarnar och kolmilor, när det nattetid händer att kvarnen går torr eller milan vill fatta eld. Byggs det i gården, så plägar Tomten om nätterna hjälpa till med arbetet, och man kan då höra, natten ige­nom, hur han bygger och bultar på det nya huset. Likaledes vid kvarnar och vattenverk. I alla hus, där det går väl till, tror man att det är Tomten som drar till gården eller som drar till bys. Men där husets folk emot honom brister i akt­ning, eller felar i god ordning och snygghet, där dra­r han ifrån gården, så att allt blir odrygt i lada och kornbinge, kreaturen vantrivs och bonden själv blir utfattig.

I många wärendska hus har man ända till se­nare tid haft för sed, att på Thorshelgen och alla stora högtidskvällar ge Tomten, eller sätta ut mat åt Tomtagubben. Seden är, med förändrat namn, alldeles samma hedniska offerbruk, som den nyss omtalade folkseden att ge Vätten. Maten, som på julafton alltid skulle vara julagröt med mjölk, utsattes i en skål, vanligtvis på logen, men eljest även under loftstrappan eller i någon annan avsides krok inom gårdstomten. Folksägnen omtalar även, att man på julafton givit Tomten nya kläder.

Än i dag är det wärendskt folkbruk, att vid flyttöl, eller när brudfolk flyttar in i sitt nya hem, dricka en skål för Tomtebo-lycka. Allt hänvisar således på en forntida dyrkan av vättarna, bolvättarna eller Tomtagubben, såsom husets och gårdens skyddsväsen, i likhet med den husliga kult, som av de gamla fol­ken ägnades åt Larer och Penater.

Tomten på YouTube

Den numera halvklassiska versionen av Tomten med illustrationer av Harald Wiberg finns upplagd på YouTube. Uppläsare är Torgny Lindgren.

Och här är två tonsättningar samt en dockteaters-uppsättning som gjordes i England 2014.

Tomten har vaknat

"Tomten" är och förblir ett stående inslag i den svenska julen. Häromåret var det Astrid Lindgrens tyska ripoff av dikten som översattes tillbaka till svenska och försågs med illustrationer, utan att förlaget ens iddes nämna Viktor Rydbergs namn som förebild i boken, något som fick Svenska Dagbladet att döpa om den till "Endast mammon är vaken".

Årets nyutgåva är dock äkta vara, och inte bara det, utan också helt nyillustrerad av Ingrid Elf. Ur Wikipedia:

Ingrid Elf, född 3 april 1946, är en svensk tecknare, illustratör och författare. Hon är mest känd för en omfattande produktion av julkort, julbonader och andra typer av säsongkort liksom kort med bak- och matrecept. Hon började 1964 som tecknare på ett företag i Älmhult som tillverkade kort (Backemarks Grafiska AB) men övergick till att arbeta i egen regi.

Elf har även gett ut några böcker för barn och ungdom med julen som tema: Tomtens jul (2000) och Tomtetider (2007) samt boken Förstekladdare (2011) om en skolstart på 1950-talet.

Boken är endast 29 sidor lång men säljs för det blygsamma priset 59 kr.

Konstnärinnan alltså tidigare känd bland annat för sin julkort, varav ett exempel ses här nedan.

P. S. Ladda gärna ned och läs Rydberg-sällskapets temanummer om "Tomten".

Rydberg i media x 2

Det är inte var dag man hör Rydberg omnämnas i media två gånger. Men det skedde igår.

I TV-programmet "Vem vet mest" handlade en av frågorna om dikten "Tomten". Det var en ljudfråga och en uppläsare läste de första raderna. Den svarande hade inte en aning och gissade följaktligen på Strindberg.

Och i senaste numret av tidskriften Svensk Bokhandel intervjuas tre personer under rubriken "Bokplock". En av dessa är Andreas Hedberg, doktor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Frågan som ställs är "Bästa historiska romanen?" Hedbergs svar: "Det hade varit enkelt att säga Drottningens juvelsmycke, men jag kör på Viktor Rydbergs Fribytaren på Östersjön. Det är hans bästa roman och ett pionjärverk för svensk litteratur."

P. S. Det påminner mig för övrigt om följande: Har Rydberg skrivit någon roman som inte utspelar sig i historisk miljö? Jag tror faktiskt inte det. Han skulle kanske kunna kallas "kungen av historiska romaner" i Sverige. Och alla, de är inte så många som folk tror, håller hög kvalitet.

Jenny Nyström -- Gunnel Forsberg Waringer

Jenny Nyström föddes 1854 i Kalmar. Hon bodde där tills hon var åtta år gammal då familjen flyttade till Göteborg och Majorna. Där levde Jenny tills hon antogs vid Kungliga Akademien i Stockholm 1873. Med dagens definitionsmönster skulle alltså Jenny vara "Göteborgare" då hennes uppväxtår när hon formades till en vuxen individ tillbringades i staden. Sedan levde hon hela sitt liv i Stockholm (med avbrott för de "obligatoriska" studieåren i Paris). Varken Stockholm eller Göteborg verkar idag ha något kollektivt minne av Jenny som "deras", utan det är istället främst hennes födelsestad Kalmar som vårdar hennes minne, där också den största samlingen av hennes konst finns på Kalmar läns museum. Det är därifrån denna boks författare kommer, vilken har ansvarat för den permanenta utställningen av Jennys konst på museet.

Redan som elvaåring antogs Jenny som deltidselev vid föregångaren till Valands konstskola i Göteborg. Det måste ha varit anmärkningsvärt att en så ung elev fick tillträde till skolans undervisning och resurser, i synnerhet en flicka. Och vi kan nog anta att Jenny var en naturbegåvning långt utöver det vanliga.

Sedan kom hon som sagt in på "Akademin" i Stockholm vid 19 års ålder och studerade där till 1881 då hon som första kvinna erövrade den kungliga medaljen för sitt verk "Gustav Vasa som barn inför kung Hans".

 

Att få medalj vid Akademin var något som normalt krävdes för att kunna få utlandsstipendie, och året därpå erhöll Jenny detta för sina studier i Paris. Hon studerade och verkade där mellan 1882 och 1886. Hon var där under hög-naturalismen, och bara för att visa att "hon kunde" måla naturalistiskt (också bevis på vilken tekniskt skicklig konstnär hon var, fullt jämförbar med Zorn), skapade hon tavlan "Fransk bondgumma". Hon var en virtuos och kunde växla mellan olika stilar helt ansträngningslöst. Som konstverk är det mindre intressant, och man skulle här kunna citera Rydberg i "Realisten Åbrandsson": "Om jag vill se en bonde, så går jag ned på torget." (Som svar på realisternas krav på exakt återgivning av verkligheten.) Och det verkar vara det enda exemplet på ren naturalism bland hennes verk. En av hennes finaste målningar heter "Vi två" och föreställer henne själv och sonen Curt. (Här något dåligt reproducerad.)

Målningen är baserad på ett foto med liknande komposition, men Jenny har förädlat det hela med en konstnärs och moders skönhetssinne. "Det är inför sådana verk som dessa man livligast känner, huru betydelselös i själva verket striden är, som man velat åvägabringa i våra dagar mellan realismen och idealismen, likasom om icke båda dessa riktningar vore ej blott berättigade, utan nödvändiga – likasom om icke realismen hade sitt värde såväl i sig själv som däri, att den måste vara förutsättningen och grundvalen för den sunda och äkta idealismen, som utan den störtar ned i schematism, i osanning, tillgjordhet och tomhet; och likasom om icke å andra sidan den äkta idealismen vore uttrycket för det ädlaste, det djupast mänskliga i människonaturen och vore berättigad till högsätet, närhelst en konstnär är stånd att föra den dit – vilket sällan är förhållandet." (Viktor Rydberg i "Leonardo da Vinci". Obs! Ej ursprungligen yttrat specifikt om detta verk.)

Väl hemma i Stockholm gifte hon sig med Daniel Stoopendaal, en medicinstuderande som tyvärr var sjuklig och därför inte kunde bidra till familjens försörjning. Detta ledde till att mycket av Jennys tid gick åt att hitta "bröd-jobb", och det innebar mycket bok-, tidningsillustrationer och kort. Många av hennes illustrationer håller hög konstnärlig klass och hon var en av de mest eftertraktade i Sverige. Som kort-konstnär blev hon till och med ett internationellt namn med spridning i Europa och USA. Hon fortsatte att måla "seriös" konst men hon hade väl "hamnat i ett fack", och för övrigt passade det nog henne väl, för hon var något av en begåvning inte bara konstnärligt, utan som "reklamtecknare". Många av dagens art directors och copywriters skulle lära mycket av studera Jennys vykort, tidningsomslag och illustrationer. Hon var också en pionjär som grafisk formgivare, med framförallt tidningsomslag och bokomslag som exempel. Som sagoillustratör var hon lysande, och slår nog Beskow på fingrarna ganska lätt.

Hon dog 1946 92 år gammal och var verksam fram till sin död. Men nu vill jag lämna Jenny som konstnär och det biografiska och först nämna några ord om boken, och sedan något om Jenny och Viktor Rydberg (som också behandlas i boken förstås).

Bokens text är inte jätteutförlig men inte heller alltför tunnsådd. Jag tycker att man får en ganska bra bild av Jenny och hennes liv. Men det är ingen djuplodande biografi, och inte heller något litterärt storverk. Men texten fyller sin funktion och fungerar alldeles utmärkt i sitt sammanhang, nämligen tillsammans med de fint valda och återgivna illustrationerna. Det är dessa som lyfter boken till något alldeles extra: en mycket fin konstbok, som bara kan få högsta betyg.

Viktor Rydberg och Jenny Nyström

"Lille Viggs äventyr på julafton" (1871) är dikten "Tomtens" idag något okände föregångare och kusin. Två år efter att "Vigg" kom ut uppsökte Jenny Nyström, då 19 år gammal och konstelev, Viktor Rydberg och visade upp sju teckningar hon på eget bevåg hade gjort till sagan. Han rekommenderade den för utgivning tillsammans med teckningarna -- "Dessa teckningar förvånade mig, så vittnar de om säker hand, god inbillningskraft och förmåga att gifva själsuttryck åt de minsta figurer." De publicerades tillsammans med berättelsen i Handelstidningen. Och så föddes den svenska tomte-traditionen: en förening mellan folktrons tomte och den moderna tomte vi ser i populärkulturen idag. Jag vill här påpeka några saker: 1) den tomte som framträder här är långt ifrån den som Jenny senare förädlade fram (den kan första gången ses i illustrationen till "Tomten" men också där återstår en del arbete innan den blir helt klar) 2) enligt den här recenserade boken var Jenny den som beslöt att tomten/tomtarna skulle komma med klapparna (dessförinnan hade julbocken gjort detta), men det kan omöjligt stämma, för i "Lille Vigg" gör tomten just det, delar ut klappar till barn som varit snälla; alltså är det Rydberg som kommit med idén, medan Nyström sedan återupprepat den så att den blivit allmänt spridd och till slut trängt ut den förut rådande föreställningen 3) det är inte fantasifullt att påstå att Nyströms tomtar har påverkat den i USA uppkomna mytologin kring tomten och julfirandet såväl som själva den estetiska utformningen. Hennes julkort var mycket spridda där, och kan ha haft både direkt och indirekt inflytande, något man nästan intuitivt känner.

Här kan man för övrigt se hur svenskar tog med sig den svenska tomtetraditionen till USA, och som ännu idag lever vidare. Affischen som kan köpas är inte av Jenny men alldeles uppenbart influerad av henne:

http://tomtenposter.com/index.html

Sedan skickades bilderna till Bonnier för eventuell bokpublicering, men där blev de liggande. Jenny skrev och begärde tillbaka dem och boken gavs istället ut på Torsten Hedlunds förlag 1875.

Den har utkommit i 15 upplagor och översatts till finska, ryska, danska, tyska, polska, estniska och esperanto!

Några år senare illustrerade Jenny Nyström så Rydbergs dikt "Tomten" i Ny Illustrerad Tidning 1881.

Det är Rydberg som har föreslagit motivet som skulle avbildas: "Vore jag illustratör och finge själv välja, toge jag till ämne tomten stående utanför ladugårdsdörren, tankfullt stirrande på månen. Där hade vi även ett vinterlandskap att framställa." Rydberg blev mycket nöjd och publiken likaså, både barn och vuxna. Observera att detta var första gången dikten publicerades. Den har alltså från början varit sammankopplad med Jenny Nyströms bild. Om den svenska tomten föddes med "Lille Vigg", kan man här säga att den etablerade sig och blev folkkär.

Resten är, som man säger, historia, och Jenny skulle på egen hand åstadkomma tusentals julillustrationer i böcker, tidskrifter och på julkort. Och de allra flesta hade nog en tomte med, även om det långtifrån alltid var fallet.

P. S. Det finns en stark koppling mellan Jenny Nyström och den tomte vi får till oss idag från amerikansk populärkultur. Som jag innan nämnde misstänker man att den är släkt med Nyströms/Rydbergs tomte; och det stämmer på sätt och vis. Mannen som skapade denna lite uppblåsta och amerikaniserade version heter Haddon Sundblom. Han var amerikan men växte upp i ett hem med två svensktalande immigranter: modern från Sverige, fadern från Åland. Man får anta att de hade med sig den svenska tomtetraditionen, liksom många andra runt omkring honom då de bodde i svenskbygden. Hans tomte kom först till på uppdrag av Coca-Cola. Några citat från olika webbsidor belyser Jennys inflytande:

Denna amerikanske jultomte populariserades i Coca Cola-reklamen på 1930-talet, med hjälp av bilder av reklamtecknaren Haddon Sundblom (1899-1976), av både finsk och svensk härkomst. Haddon Sundblom föddes i Michigan men hans far var från Föglö på Åland i Finland och hans mor från Sverige. Man vill gärna tro att han tog någon inspiration från Jenny Nyström och andra svenska tomtetecknare, likaväl som från den amerikanska traditionen.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jultomten

The real Santa Claus was Saint Nicholas, a fourth century Bishop in Turkey. Famous for acts of kindness, especially towards children, he eventually became popular in Holland, where he was known as 'Sinter Klaas'. Around 1870, the Americans turned the name into Santa Claus. In nineteenth century Britain the Elizabethan character Father Christmas - the jolly old man imagined to provide the Christmas feast - merged with Santa. Until 1890, he was sometimes depicted as tall and thin, wearing green or brown as often as red. Santa's present appearance was created by Swedish artist Jenny Nystrom in a series of Christmas cards. Fellow Swede Haddon Sundblom helped universalize the new image when he adopted Nystrom's ideas for Coca-Cola's advertising campaign - Santa matched Coke's red-and-white logo. Sundblom also refined the character, making his body a little fatter and giving him his herd of flying reindeer.

http://www.crystalinks.com/nightbeforexmas.html

Den man först tänker på när det gäller snö, jul och tomtar här i Sverige är utan tvekan Jenny Nyström. Jenny Nyström (1854-1946) fick sin inspiration till tomtar och annat vi idag förknippar med julen från de berättelser hon hörde som liten. En konstnär hon verkar indirekt ha gett inspiration till är svenskamerikanen Haddon Sundblom (1899-1976) som var den som standardiserade jultomten till den gladlynte och rödklädde figur vi idag tänker på när vi talar om jultomten. Innan dess var jultomten visserligen ofta rödklädd men det var inte enhetligt före Sundblom. Sundblom fick i uppdrag av Coca-Cola att skapa julbilder som slog an en sträng hos köparen och samtidigt skapade en idyllisk bild av hur julen borde firas. Resultatet blev den rödklädde tomte som pimplade cola och förde med sej klappar till alla snälla barn.

http://snowrollersden.blogspot.se/2011/11/skyll-pa-jenny-nystrom-coca-cola-eller.html

Tomten

Trettondagsafton, och idag passar nog många på att städa ut Julen, så även här på denna blogg. Vi gör det med två tolkningar av "Tomten". Även om man kan bli innerligt trött på detta fokus på "Tomten" och Singoalla, så vill i alla fall jag applådera SVT:s initiativ att i år på julaftonsmorgonen tolka just "Tomten". Varför inte göra detta till en tradition? Sedan följer en länk till en äldre version av SF. Men först Arja Saijonmaa:



http://www.oppetarkiv.se/video/1670057/tomten-en-vintersaga

"Tomten", förklaringen till dess popularitet och betydelse

Till att börja med, så går det faktiskt att betrakta "Tomten" som en juldikt. Vi vet ju att Rydberg själv var en av de första i Sverige att associera väsendet Tomten med julhögtiden och dessutom utspelar sig dikten under en "midvinternatt"; midvinternatt, det är inget annat än tiden för julen, och på hednisk tid också själva firandets höjdpunkt. Just julen som en traditionsrik förening mellan hedniskt och kristet torde ha tilltalat Rydberg lite extra. Men nog om detta.

Läs istället gärna Tore Lunds utmärkta analys av diktens metrik (rytm-mönster) som åtminstone en delförklaring till diktens popularitet. Det är roligare läsning än det låter. Där ges också en förklaring av diktens mening.

"Tomten är vakens" förebild är "Tomten"

Svenska Dagbladets uppföljning på kritiken mot att Viktor Rydbergs namn inte nämns i "Tomten är vaken" av Astrid Lindgren.

Det är ganska futtigt faktiskt, att man inte ens kan nämna Rydberg på tryckortssidan. Det handlar ju inte om copyright, utan endast att tillerkänna honom hans insats som förebild, något jag är övertygad om att Lindgren själv hade velat.