Sibelius och Rydberg (7) -- På verandan vid havet

"På verandan vid havet" ingår i Opus 38, Fem sånger med klaverackompanjemang, och skrevs 1902. Dikten ingår i Rydbergs andra diktsamling. Här insjungen av den fantastiska Birgit Nilsson.


Minns du de skymnande böljornas suck, att vid målet de hunnit
endast en jordisk kust, icke det evigas strand?
Minns du ett vemodssken från himlens ovanskliga stjärnor?
Ack, åt förgängelsens lott skatta de även till slut.
Minns du en tystnad, då allt var som sänkt oändlighetsträngtan,
stränder och himmel och hav, allt som i aning om Gud?

Sibelius och Rydberg (6) -- Höstkväll

"Höstkväll" ingår i Opus 38, Fem sånger med klaverackompanjemang, och skrevs 1903. Dikten skrevs 1881 och ingår i Rydbergs första diktsamling från 1882. Här insjungen av den fantastiska Birgit Nilsson.


Solen går ned, och molnen vandra med vefullt sinne
hän över skummande sjö, över susande skogars skymning.
    Måsen skriar på ödsligt skär,
    falken dväljes i klyftans skygd:
    trött att jaga han gömt sin näbb i
    vingens av skurar tyngda dun.

Solen gick ned, det mörknar alltmer över moens furor,
mörknar om bergen, där ränniln suckar i ljung och mossa.
    Tvinsjukt dröjer ett gulblekt sken
    över västliga kullars rand,
    dagens viskande avsked tonar
    sorgset i tätnande skuggor bort.

Regnets fall på hällarne sorlar av vemodssägner,
födda av molnens jordkringsvävande skumma tankar;
    sjöns emot stranden brutna våg
    brusar av dunkla ödens gång;
    röster, skälvande hemskt av smärta,
    ropa i stormen ur skogens djup.

Ensam ute i öde nejd, mot fuktig klippa
lutad, står förtrollad en vandrare, lyss och njuter.
    Känner hans själ en samklang med
    sången, som höjes av stjärnlös natt?
    Dör hans ve som en sakta ton i
    höstens väldiga sorgedikt?