Hur förklara ondskan?

Viktor Rydberg är tydlig med en sak i Bibelns lära om Kristus och Medeltidens magi: det existerar ingen absolut ondska, däremot ett absolut gott. Jesus är representationen av detta absolut goda. Ej Gud, men Guds förstfödde, skapad som felfri människa. I Medeltidens magi påpekar Rydberg mycket riktigt, att oavsett om vi tror på "det onda" (djävulen) eller ej, så skapar en sådan tro allvarliga följder i samhället. Det var djävulstron som låg bakom häxförföljelserna och annat tidigare under medeltiden.

Jesus är här istället en förebild, som vi alla skall sträva efter att efterlikna. Det krävs heller ingen syndernas förlåtelse, varken mellan människor eller från Gud. Denna syndernas förlåtelse som skapade så mycket ångest. Dessutom, i fallet med den katolska kyrkan, hade prästerna i rollen som "Jesus ställföreträdare på jorden" makten att förlåta, genom bikt, avlatsbrev och den sista smörjelsen. Hos protestanterna rensades detta oskick ut, men ännu kvarstod behovet av förlåtelse från Gud; en förlåtelse som bara kunde fås genom tron på Jesus som Guds son och hans uppenbarelse. Detta är för oss moderna människor problematiskt, för idag vill vi helst inte tro att världens icke-troende, buddhister, hinduister m. fl. skickas till evig fördömelse, ej heller sådana människor i världshistorien som aldrig tagit del av Jesus verk och förkunnelse, t. ex. våra förfäder i Norden innan kristnandet, eller odöpta barn.

Rydberg kommer in på detta i en passage i Vapensmeden där han menar att människor efter döden kommer till mellantillståndet (som Luther hade avskaffat) där var och en efter förmåga får utvecklas och förbättra sig. De goda får där en enklare och skönare resa. (I Fädernas gudasaga är det en hårdare dom som faller över syndarna, men det är troligen inte författarens egen åsikt, utan skall skildra hur nordborna såg på saken i sin trosföreställning.)

Men åter till ondskan. Hur förklarar man ondskan i en värld där det inte finns en ond princip, endast en god = gud? Till att börja med måste man utgå från att människan har en fri vilja och ett samvete. Den fria viljan är i själva verket Guds gåva till människan. Det är den fria viljan som gör oss till människor. Toge Gud bort denna, skulle vi inte vara människor utan maskiner. Detta är nödvändigt för att förstå hur Gud kan tillåta att "onda" saker sker i världen. Men ett problem återstår fortfarande. Hur kan människor välja att begå onda handlingar om det inte finns en ond princip? Var kommer detta ifrån? (Den fallne Lucifer skulle en del kristna hävda.) Plotinos', nyplatonismens mest berömde och inflytelserike filosof, förklaring är enkel och genial: ondska är detsamma som avsaknad av det goda.

Det är möjligt att Rydberg har fått sin syn på ondskan direkt från Plotinos.