En liten "notis" här bara, om hur Rydberg och Hedlund hade blivit ovänner med den norske poeten Björnson, som ju de varit mycket goda vänner med och dessutom allierade med (och inspirerade av?) i sitt språkreningsprojekt, då svenskan skulle rensas från onödiga låneord, framförallt från lågtyskt inflytande (något som också lyckades till stor del). Nu, 1890, är det andra tongångar. Vad som föranlett detta vet jag ej, men av brevet förstår man att R. lägger skulden på B. Det har något med en polemik med en viss Richter att göra. Tyvärr är jag okunnig om detta för närvarande.
Ur ett brev från R. till H., Stockholm, Heleneborg, 23 febr. 1890:
På Björnson kan jag icke tänka utan vemod. Det var vackert af dig, att du, efter allt som i senare tider hörts från honom, skref till honom ett vänligt bref. Det var fult af honom — och numera likt honom — att han svarade med ett bref, hvari tillgifvenhets- och tacksamhetsbeviset var inskränkt till uttrycket: »gamle vän». Ett sådant uttryck kunde visserligen betyda mycket, men icke från den man, som också var Richters »vän».
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar