Tidiga teosofer i Sverige lär ha hävdat att Rydberg genom att sanktionera deras rörelse var en medgrundare och hedersmedlem i deras organisation. Detta har tidigare Tore Lund visat vara felaktigt. Följande rader ur ett brev från R. till S. A. Hedlund (6 december 1886) bekräftar detta, och visar på R.s låga uppfattning om teosofins grundare Madame Blavatsky:
Just den, som är fördomsfri nog att inse vetenskapens pligt att inregistrera och söka draga slutsatser ur hvad man kallar mystikens eller magiens fakta, är mer än någon annan skyldig att gå »insnörd i logiska stöflar» och hålla fast vid vesterlandets vetenskapliga metodik, i stället för att hängifva sig åt den orientaliska »intuitionen», som, ensam för sig, är en ytterst farlig, om än intressant, vägledare. Ett bevis på farligheten har jag i ett arbete af m:me Blawatski, hvilket, hvad lättrohet och kritiklöshet vidkommer, är värdigt Gregoire af Tours Libri miraculorum. Ligger det i den nybuddhaistiska strömningen något befruktande — förer den oss, om vi följa dess fåra, till en hitintills oupptäckt ocean, så kan ett sådant arbete som det Blawatski’ska icke tjena som guide. Jag hoppas, att Carl von Bergen inser det. Det är en märkvärdig psykologisk företeelse, att han anslutit sig till denna strömning och icke åtnöjt sig med att fordra erkännandet af fakta, som äro verkliga, fast de synas underbara, samt att påyrka deras vetenskapliga behandling efter vesterländsk metod.
Starka skäl måste hafva manat honom dertill. Ett sådant skäl kan jag finna i den nybuddhaistiska verldsåskådningen, som framträder i storartade och väl tecknade konturer, egnade att imponera på en sökande ande. Kan nybuddhaismen vinna flere sådana proselyter, så lyckönskar jag den dertill, ty har den hitintills dolda sanningar i sin ego, så äro sådane män bättre än m:me Blawatski egnade att konstatera och bevisa det. Hon åter med sina magiska krafter förekommer mig snarare som ett intressant studieobjekt än som något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar