Rydbergs världsbild håller än (4)

Stämmer det som Rydberg skriver, "att döden bara är en omvandling av formerna"? Eller rättare sagt, kan det stämma? Om det stämmer vet vi ju inte, och vi kan aldrig få veta. Eller, kan vi det? Kan vi möjligen få en glimt av "andra sidan"? Ja, det hävdar i alla fall neurokirurgen Eben Alexander i boken Till himlen och tillbaka. Det handlar om en nära-döden-upplevelse som han själv upplevt och inte förmår förklara med hjälp av sin verktygslåda som forskare.

Boken har blivit en jätteframgång och legat i toppen på listan över mest sålda fackböcker i Sverige. Vill man ha filosofiska, vetenskapliga argument för att den "materialistiska världsbilden", "Den mekaniska världsteorien" som Rydberg kallar den i en av sina mest berömda uppsatser, är 1) begränsad och endast applicerbar på det område den är skapad för 2) inte vetenskaplig som allomfattande förklaring av universum, så kan man -- bör man -- läsa Varia av Viktor Rydberg. Förutom att där ges vetenskaplig, filosofisk tyngd och sedvanlig Rydbergsk elegans i argumenten, får man också något som kanske annars missas. För vad innebär den materialistiska världsteorin i praktiken? För synen på människan, samhället och kulturen/konsten? Där är en anledning så god som någon att ifrågasätta den materialistiska synen på universum.

En annan ny bok som inte stödjer Rydberg fullt ut men i alla fall gör ett defensivt försök att påvisa materialismens och nydarwinismens misslyckande som universalteori är Mind and Cosmos av Thomas Nagel. Den som letar efter svar får dock här leta förgäves. Det man får veta om Nagels egen teori är att han är ateist, men ändå vill tillskriva materien (universums synliga byggstenar) någon form av påhängande, osynlig egenskap som är ansvarig för livets, medvetandets och den fria viljans uppkomst. Han anser även att det finns objektiva värden av vad som är gott, sant (och skönt?) inbyggt i universum. Han är teleolog, det vill säga han tror att det finns ett syfte som varje ting vill uppnå. Detta ansluter på sätt och vis till Rydbergs syn på ständig utveckling i världen och hos organismerna. Men Rydberg var idealist och såg en "fenomenvärld", och Rydberg var inte ateist. Det Nagel egentligen gör bäst i denna bok är att nedgöra materialismen eller mer specifikt den "materialistiska naturalismen", som idag är den förhärskande teorien i den vetenskapliga världen. Någonstans i boken påpekar han att det Descartes möjliggjorde genom separationen av vetenskap och tro, det vill säga hela den vetenskapliga revolutionen och i förlängningen det moderna samhället, på något sätt har gått i en cirkel: nu är det vetenskapsmännen -- inte kyrkan -- som söker tolkningsföreträde på hela universums beskaffenhet, även inom det andliga fältet. Samma tankegångar har jag läst hos Esaias Tegnér, och framförallt hos Rydberg.