Därför skrev Rydberg så få romaner

Viktor Rydberg skrev bara fyra romaner. Tre av dem i "ungdomen", och en på äldre dar. Den sista, Vapensmeden, var nog aldrig planerad utan tillkom spontant och i förnyad skrivarglädje efter en allvarlig sjukdomsperiod. Två av dem, Den siste athenaren och Fribytaren på Östersjön var följetonger i Handelstidningen. Den första, Singoalla, var nog också ett kärleksbarn och skrevs i sin helhet på en gång till en kalender.

I ett brev till Herman Bjursten den 19 april 1859 skriver Rydberg hur missbelåten han var över de båda följetongsverken, och hur pressad han kände sig, som om han skrev på beställning.

Jag tackar dig, broder Herman, för din artighet att genomläsa »Athenaren». Jag skref den i en sorglig sinnesstämning, bit för bit, oftast om morgnarne på sängen, medan boktryckargossen väntade att få några rader. Den har näml. varit följetong i Handelstidningen. Deraf kunde således ej blifva något helgjutet, äfven om jag vore mägtig åstadkomma något sådant. Så skref jag äfven ett annat arbete »Fribytaren på Östersjön», och jag skrifver absolut icke, utom i yttersta stunden, när piskan är öfver mig.

Nu är väl R. alltid överdrivet självkritisk i sina brev, men detta tror jag ändå är förklaringen till att det inte blev fler romaner. Han kände sig för pressad när han skrev större verk. Allt skulle bli perfekt. I följetongsskrivandet kunde han få ur sig romaner, men hela tiden med känslan av att det inte blev helgjutet, eftersom han skrev dem efterhand som de trycktes. Så efter det gav han upp, särskilt då de inte heller blev någon succé hos Handelstidningens läsare. (Det var först långt senare som den stora massan upptäckte hans romaner, när han blivit känd för annat.)

Han koncentrerade sig hädanefter på vetenskapliga uppsatser, och på essäer och dikter inom skönlitteraturen. När han väl startade ett riktigt stort projekt, hans undersökningar i germanisk mytologi, tog detta nästan tio år att slutföra, och blev så ansträngande att han knäcktes både fysiskt och mentalt (han "gick in i väggen"). Väl återhämtad från denna sjukdom skrev han under några lyckliga sommarmånader Vapensmeden. Men den är ganska kort i omfånget och stöttades dessutom upp i texten av redan skrivna dikter.

Det är till skada för den svenska litteraturen att Rydberg inte skrev fler romaner, men vi får hålla till goda med vad vi har. Åtminstone två av dem, de som inte skrevs i följetongsformat, tillhör enligt mig vår litteraturs absolut bästa romaner och känns tidlösa.

Om att förlora sin ungdoms glöd

I ett brev till Herman Bjursten den 19 april 1859 skriver Rydberg om sin första tid i Göteborg, och lite sentimentalt och nostalgiskt beklagar han sig att hans liv numera saknar glöd och har gått in i ett mer vegetativt tillstånd.

När jag ser den gamla skansen Kronan, erinrar jag mig, att vi vandrat deruppe en vacker sommardag, fantiserande om Proudhon, röda republikaner och mensklighetens lycka. Vi äro icke längre rödrepublikaner, åtminstone icke du -- allvarligt sagdt: jag icke heller -- och fantisera vi om lyckan, så inskränka vi oss modest till vår egen. Proudhon hafva vi alldeles gifvit på båten. Vi koncentrera våra tankar mer pä oss sjelfva. l)u har sedan den tiden skrifvit romanen »Egoismen», oberäknadt andra ännu märkligare opera. Jag för min del sörjer, att den gamla värmen gått hos mig förlorad. Ve mig, jag sofver middag pa maten och förmärker allt flera tecken, att det vegetativa, kalla, dåsiga, bekymmerslösa vill taga öfverhand öfver mig. Och det befängda är, att bekymmerslösheten ej är detsamma som frihet från bekymmer, fast A = A.

Det sistnämnda är en verkligt tänkvärd aforism.

Den uppskjutna Romresan

Redan 1858 hade Rydberg långt skridna planer på en resa till Italien och Grekland. Till Grekland kom han aldrig, trots vissa planer på det sent i livet. Till Italien åkte han först 1874. Vi läser i ett brev till Rudolf Ström (Göteborg d. 20 december 1858):

Jag har stora resefunderingar för mig och tänker på ingenting mindre än en resa till Italien och Grekland. Men den resan får jag väl uppskjuta till 1860, om jag då lever. 1859 skall jag i stället resa till Rudolf Ström, som tävlar med Italien och Grekland om min bevågenhet...

Bodde Rydberg på Stora Nygatan i Göteborg?

När Rydberg först flyttade till Göteborg bodde han väl inackorderad på olika adresser. Dels visste han inte från början hur länga han skulle bli kvar, dels kände han väl inte till staden så bra och visste kanske inte var eller hur han ville bo. Hans ekonomi var säkert inte heller den bästa.

Redan 1857 hade han och SA Hedlund blivit så goda vänner och arbetskamrater att R. blev inbjuden att få flytta in med Hedlunds familj. Men inte till Östra Hamngatan 12, där de bodde tillsammans senare (på kort promenadavstånd till Handelstidningen i närheten av Kronhuset). Denna adress ligger mittemot Nordstan, mittemot där Åhlens huserar idag. Alltså ganska långt norrut från Kungsportsplatsen. Men i ett brev från 15 augusti 1857 beskriver han den bostad som han ska flytta in i på följande sätt:

Till hösten kommer jag att flytta till Hedlund. Jag har inackorderat mig i hans familj och erhåller två stora vackra rum, med utsigt öfver vallgrafven och Göteborgs utmärkt vackra »Trädgårdsföreningens park». Mina inkomster äro goda och bli till nästa ar ännu bättre, då jag erhåller eganderätt till en liten del i Handelstidningen.

Den enda adress som passar in på denna beskrivning är Stora Nygatan i Göteborg. Med andra ord måste familjen och Rydberg ha flyttat senare till Östra Hamngatan.

Familjen Hedlund flyttade 1890 till "Tomtehuset" på Vasagatan 46, men då bodde Rydberg sedan länge i Stockholm.

Viktor Rydberg har en hemsida (eller inte)

Nu har någon köpt domänen viktorrydberg.se

Hemsidan verkar dock inte ha något att göra med Rydberg, utan beskrivs på följande sätt:

Vårt fokus är att lyfta fram konst i olika formen. Det finns någon konst för alla bara man vågar öppna sina sinnen och prova sig fram. Konst finns både i Sverige och runt om i hela världen och all konst är unik på sitt eget sätt!

Det finns ett antal inlägg om olika konstverk. De är inte skrivna av någon som heter Viktor, utan Magnus.

Sidan förefaller alltså vara av någon som antingen gillar Rydberg, och kanske blivit inspirerad i sitt intresse för konst av honom, eller bara någon som tror att namnet kan driva trafik till platsen.

Rydbergs tuffa tid i fosterhem

I ett brev till sin elev Rudolf Ström, som han var informator åt på Senäte, ger Rydberg oss en liten inblick i hans tuffa uppväxttid. Brevet är daterat Göteborg d. 18 januari 1857.

Många andra gossar få erfara annan behandling, då de lemna fädernehemmet, och bland dem har jag varit en. Då min mor var död och min far vistades på Ulriksdals invalidhus, blef jag inackorderad hos en fru, som för första gången lät mig smaka lifvets bitterhet. Hon grälade hvarje gång, jag begärde ljus, för att läsa öfver mina lexor, och påminde mig beständigt, att den årliga summa, hon erhöll för mig, var så liten. Jag minnes, att jag en gång blef så ledsen öfver detta gnat och mycket annat, att jag tillbragte en stormig vinternatt på gatan, hellre än att stanna hemma, samt om morgonen gick till skolan sömnig, förfrusen och hungrig. Jag var då ungefär så gammal som du är nu. Om jag den tiden ej haft lärare i skolan, hvilka visade mig faderlig vänskap, och dessutom en oförgätlig vän bland mina skolkamrater, skulle jag blifvit alldeles förtviflad.

Idealisten, pengarna och marknaden - Tore Lund

Boken har undertiteln: "den materiella sidan av Viktor Rydbergs författarskap"

Beskrivningstext:

Viktor Rydberg (1828-1895) var under sin livstid en av Sveriges mest inflytelserika författare, och förblev så under flera årtionden efter sin död. Hans författarskap har ägnats en omfattande forskning, som främst har riktat in sig på de idéer han förde fram och kämpade för.

Däremot har man knappast alls intresserat sig för författarskapets praktiska, ekonomiska och materiella sidor - hur han försörjde sig, hur hans verk publicerades och honorerades, hur de togs emot av marknaden, hur hans relationer till förlag och tidskrifter såg ut, och hur förhållandet mellan författande och förvärvsarbete fungerade. Denna bok har skrivits för att fylla luckan.

Förutom att tanken att filosofiska idealister skulle vara mindre intresserade av pengar och materiella ting än andra människor nog är felaktig (detta kanske gäller för moderna 'idealister', dvs som ordet används idag), så tycker jag upplägget att kartlägga Rydbergs inkomster från hans utgivning och anställningar är uppfriskande.

Man märker att författaren trivs med ämnet; han har ju en bakgrund som bibliotekarie (och Rydberg-forskare). Boken handlar nämligen lika mycket om böcker och 1800-talets bokbransch i allmänhet som om Rydberg i synnerhet. Alla som jobbar med böcker, eller är intresserade av svensk litteraturhistoria, ja eller kanske bara intresserade av svensk 1800-talshistoria i allmänhet, lär ha behållning av att läsa den här boken. Gillar man Rydberg så är det förstås ett plus. Här kartläggs förhållanden mellan författare, tidningsutgivare, tryckerier och förläggare, deras ekonomiska förutsättningar, verkens upplagor och spridning o. s. v.

I inledningen skriver författaren att denna bok kan tjäna som grund för den som skriver en ny Rydberg-biografi. Ja, dokumentationen är så ingående och väl utförd att denna bok i sig själv nästan är en mini-biografi över Rydbergs liv. Allt underbyggt av brevväxling och dokument.

Den bästa delen för mig är det långa kapitlet som heter Kronologi, där varje verk och skede av Viktors liv gås igenom grundligt, visserligen med fokus på det ekonomiska, men så mycket annat berörs i samband härmed att det blir långt ifrån tråkig läsning.

De något sämre delarna av boken är för mig när det blir mer spekulativt, som i kapitlet om förläggaren Bonnier och i avslutningskapitlet.

Sammanfattningsvis är denna bok en imponerande kartläggning.

https://www.bokus.com/bok/9789179692674/idealisten-pengarna-och-marknaden-den-materiella-sidan-av-viktor-rydbergs-forfattarskap/

Rydbergs aforismer

Jag läser i Tore Lunds bok 'Idealisten, pengarna och marknader', sid. 120, att Rydberg hade gett ut en aforismsamling, publicerad i 1887 i tidskriften Norden. Denna samling skulle vara mycket intressant att läsa. Vet inte om den ingår i samlade skrifter, men jag tror inte det.

På sajten http://se.101sharequotes.com/ finns två aforism-aktiga citat av Rydberg listade:

När åldern och ej förståndet mildrar lidelserna, liknar dygden oförmågan.

Mannen fordrar dygd av kvinnan, men gör allt för att uppmuntra hennes fel.

Inte så illa.

Och i ett gammalt Veritas-nummer finns några citat från hans tid på Jönköpingsbladet, då han fortfarande var mycket ung (20 år):

Den är lycklig som antingen ej ser sin olycka eller förmår att bära henne.

Värm dig vid vetandets eld, men akta dig väl för dess kol-os; vetandet själv ger värme och ljus men kolet förbränner.

Gud ser fel och skyler dem dock; men den kortsynta mänskan breder ut för var man, vad hon ej ser eller vet.

Visste mänskan, allvetande Gud, om mänskan, vad Du vet, ej en gång skvallraren då hade för skvallrare ro.

I de länder, där opinionen har största inflytande, träffas den renaste förvaltning.

Fattigdom gör några människor ödmjuka, men de flesta elaka eller sorglösa (= slöa).

Det är skillnad mellan evolution och revolution. Det vi kalla revolution är blott en våldsam ansträngning till evolution. Hade statens, kyrkans, vetenskapens och konstens föreståndare rätt vårdat sitt kall, skulle aldrig någon revolution, blott evolution varit antecknad i världshistorien.

Tryckfriheten fruktas av dem, som inbilla sig att vinden rättar sig efter vindflöjeln.

Samhället är ett hjul, som rullar. När det går friskt, håller det sig upprätt; när det börjar stanna, faller det omkull. Med människosinnet förhåller det sig på samma sätt. 

http://vrsidor.se/PDFveritas/krumlinde1995.pdf 

Liksom alla stora tänkare är detta tidlösa tankar som gäller lika mycket idag som då. Vi i Sverige behöver idag framförallt ta till oss den om tryckfriheten (under ropen om allt större nätcensur i "toleransens" namn) och opinionen (under elitens omvandling av våra demokratiska nationalstater till förvaltningsområden i globala nätverk där besluten tas av andra).

För övrigt är nog Rydberg den svenska författare som skulle passa bäst för en aforism/citat-samling.

'Fädernas gudasaga' och gatunamnen i Göteborg (och andra städer)

Så inflytelserik var denna bok, att många städer runt om i Sverige döpte hela stadsdelar och gator efter de nordiska gudarna. I Göteborg skedde det med stadsdelen Stampen (Odinsgatan, Friggagatan et c.). Även Valand i samma stad lär ha fått sitt namn efter samma källa.

Om detta kan man höra i podden 'Gator och torg i Göteborg', i följande avsnitt:

https://poddtoppen.se/podcast/1541337695/gator-och-torg-i-goteborg/odinsgatan

Vergilius och Rydbergs idealism

Rydberg förespråkade en mycket 'realistisk' variant av idealismen. En idealism som var grundad och begränsad av verkligheten. Kan han ha fått detta av Vergilius (en av hans favoritförfattare). Jag läser i förordet (av Malte Persson) till Ingvar Björkesons översättning av Georgica följande:

Som poet ser Vergilius på detta sätt alltid båda sidorna av den mänskliga tillvaron: idealen och realismen, den inifrån kommande förmågan och viljan, de utifrån kommande villkoren och makterna.

Georgica är en 'lärodikt' om jordbruket, så verket är naturligt förankrat i det reala men samtidigt estetiskt tilltalande och späckat av referenser till mytologin. Själva ämnet, jordens brukande, är också det en kamp mellan något eftersträvat idealt och den krassa verklighetens förutsättningar. Kan det ha varit härifrån Rydberg fick sin syn på idealismen?