Bodde Rydberg på Stora Nygatan i Göteborg?

När Rydberg först flyttade till Göteborg bodde han väl inackorderad på olika adresser. Dels visste han inte från början hur länga han skulle bli kvar, dels kände han väl inte till staden så bra och visste kanske inte var eller hur han ville bo. Hans ekonomi var säkert inte heller den bästa.

Redan 1857 hade han och SA Hedlund blivit så goda vänner och arbetskamrater att R. blev inbjuden att få flytta in med Hedlunds familj. Men inte till Östra Hamngatan 12, där de bodde tillsammans senare (på kort promenadavstånd till Handelstidningen i närheten av Kronhuset). Denna adress ligger mittemot Nordstan, mittemot där Åhlens huserar idag. Alltså ganska långt norrut från Kungsportsplatsen. Men i ett brev från 15 augusti 1857 beskriver han den bostad som han ska flytta in i på följande sätt:

Till hösten kommer jag att flytta till Hedlund. Jag har inackorderat mig i hans familj och erhåller två stora vackra rum, med utsigt öfver vallgrafven och Göteborgs utmärkt vackra »Trädgårdsföreningens park». Mina inkomster äro goda och bli till nästa ar ännu bättre, då jag erhåller eganderätt till en liten del i Handelstidningen.

Den enda adress som passar in på denna beskrivning är Stora Nygatan i Göteborg. Med andra ord måste familjen och Rydberg ha flyttat senare till Östra Hamngatan.

Familjen Hedlund flyttade 1890 till "Tomtehuset" på Vasagatan 46, men då bodde Rydberg sedan länge i Stockholm.

Rydbergs förlorade tro på människan

Rydberg framställs ofta än idag som en obotlig optimist om mänsklighetens framsteg, i en typisk 1800-talsliberals anda. Men alla som har läst hans senare skrifter vet att han var mycket pessimistisk om vad som var på väg att ske, och däri fick han rätt, med ett 1900-tal med två världskrig och framväxten av totalitära system i stället för den borgerliga demokratin i flera stora länder.

Detta skifte till en mörkare bild av människan skedde tidigt, i ett brev till S. A. Hedlund 24 februari 1868, skrev Rydberg:

För de religiösa frågorna har jag blifvit likgiltig. När jag ser, att dåliga menniskor intressera sig för till ex. Parkers skrifter, råkar jag i starka tvifvel på att denne väldige ande skall kunna göra mer än hvad ortodoxien gjort för att förbättra den enskilde eller bringa slägtet framåt. Jag tror, att menskligheten skall förblifva lika skröplig i alla tider. På verkningarne af en förbättrad uppfostran och undervisning tror jag endast såtillvida som det gäller materiel förkofran; men moraliskt framåtskridande hör till mina skingrade ungdomsdrömmar. Enhvar, som ej är blind för hvad som föregår omkring honom, torde anse mig hafva rätt deruti.