I storheters spår

Min artikel i årets nummer av Veritas har titeln "I storheters spår" och handlar om Rydbergskonsten i Göteborg. Dels Viktor Rydberg-mausoleet på Östra begravningsplatsen i Göteborg, dels Viktor Rydberg-monumentet, o. k. Den siste atenaren. Men det är inte i detta inlägg min avsikt att upprepa något från den artikeln eller boken Offentlig konst i Göteborg, som den kan sägas vara ett utdrag ur -- kanske publicerar jag den i sin helhet här framöver.

Det mest påtagliga spåret av Rydberg i Göteborg torde annars vara spårvagn n:r

som enligt uppgift skall prydas av Rydbergs namn. För den som är intresserad av trainspotting (enligt Wikipedia: Trainspotting (betyder ungefär tågskådning) är en hobby som går ut på att besöka järnvägsstationer och skriva upp individnummer på lok och vagnar, bokföra tågsammansättningar etc.), kan det vara en utmaning att ta ett foto av vagnen där författarens namn faktiskt syns. Det lär säkert krävas tålamod eller ett besök i vagnhallen i Majorna, där många av vagnarna numera står för ständigt underhåll efter fiaskot med det italienska spårvagnsinköpet.

Ett annat spår i Göteborg är Villa Viktor Rydberg som ligger bakom Götaplatsen på Viktor Rydbergsgatan 14. Den hette tidigare August Kobbs villa. Jag har försökt ta reda på mer men hemsidan ligger i skrivande stund nere: http://www.villaviktorrydberg.se/

Den har antagligen döpts om därför att innehavarna ansåg Viktors namn mer gångbart än Augusts ("grundaren" av Slottsskogen), eller helt enkelt därför att den ligger på Viktor Rydbergsgatan, eller både och.

August Kobb var, liksom Viktor Rydberg, medlem i konstföreningen Gnistan i Göteborg. För ändamålet att uppföra en fontän med skulptur i Brunnsparken hade 1879 inkommit en donation å 10000 kr. Detta var en stor sak, ty det skulle bli Göteborgs blott andra offentliga staty (efter Gustaf II Adolf) -- visserligen fanns även en byst i Lorensberg av J. A. Wadman, men den var förvisso endast en byst, vare i kolossalformat --, varför konstföreningen nu anlitades som tongivande i den kommitté som tillsattes.

En tävlan utlystes. Det ena förslaget hette "Thors strid med Midgårdsormen". Det andra förslaget var Per Hasselbergs som visade "en qvinlig figur buren af en kolonn". Utlåtandet över det sistnämnda förslaget löd:

...den är enkel och lugn, såväl om man tager hänsyn till endast sjelfva konstverket, som äfven det från öfre delarna nedflödande, fontänens hufvudpartier förenande vattnet, och den förblifver alltid en konstnärlig prydnad äfven under de tider af året då den måste blifva beröfvad vattnet. Detta senare, eller att konstverket skall kunna i och för sig på ett sjelfständigt sätt göra sig gällande, anse vi vara af afgörande betydelse i en stad sådan som Göteborg, der en fontän, åtminstone halfva delen af året, torde kunna anses få stå utan vatten.

Af dessa nu anförda grunder, med hänsyn till den ädla hållningen hos den prisbelönta skissen, med hänvisande till det kontnärliga anseende herr Hasselberg redan besitter och som utan tvifvel skall mana honom att nedlägga all omsorg på de arbeten; hvilka kunna honom anförtros, få vi, i den fulla öfvertygelse att verket skulle blifva en sann prydnad för platsen och för Göteborg, särdeles om det hela kunde utföras i brons, härigenom vördsamt hemställa:

att komiterade behagade hos herrar stasfullmäktige föreslå:

att uppförandet af en fontän i Brunnsparken anförtros åt herr P. Hasselberg, i hufvudsaklig öfverenstämmelse med hosgående ritning;

att arbetet utföres till en höjd af 6 meter, däraf figuren 1,85 meter;

att en tid af omkring ett år lemnas konstnären, till dess levererande;

att fontänen uppställes i midten af Brunnsparken, der den kommer att fullständigt harmoniera med omgifningen, till motsats mot platsen närmast Östra Hamngatan, hvilken senare torde kunna anses fordra ett konstverk af större monumental betydelse, och för sådant ändamål reserveras.

Slutligen anse vi oss böra fästa uppmärksamheten på att det beredes herr Hasselberg tillfälle personligen komma tillstädes, för vidtagande af de mindre ändringar i förslaget, som kunna anses påkallade.

Jag har svårt att tydligt se Viktor Rydbergs stil i texten, varför man förmode att han inte tjänstgjorde som kommitténs sekreterare. Däremot kan spåras Rydbergs inflytande i den välgjorda argumentationen, samt säkerligen i det sistnämnda önskemålet. Annars var vid denna tid Rydbergs intresse för det fornnordiska och den därtill hörande mytologin väckt, och möjligen hade han därmed föredragit det andra motivet. Men det var ett ovanligt framsynt och bra val som gjordes, för detta var innan Hasselbergs stora genombrott med Snöklockan i Paris, och valet skedde m. a. o. inte på basis av konstnärens meriter.

Johanna i Brunnsparken eller Såningskvinnan: livets vår och framtidstron. Modell hade den unga dansösen Johanna Ekstein stått: inte den sista gången Hasselbergs intresse för unga töser utnyttjades i konstnärligt syfte. Fotograf: Mikael Mosesson

Arkitekten Adrian C. Peterson tog fram ett kostnadsförslag, varpå Pontus Furstenberg och J. W. Wilson tillkännagav att de ville tillskjuta av egna medel resten av kostnaden under förutsättning att staden bekostade ledningar och anordningar för fontänens vatten ur Delsjöledningen och vattnets avledning från fontänen. Detta sista betänkande är undertecknat den 14 februari 1882 av Viktor Rydberg, Carl O. Kjellberg, August Kobb och Pontus Furstenberg.

P. S.

August Kobb kallas "Slottsskogens skapare", men det var landshövdingen Ehrensvärd som drev frågan om områdets frigörande hos regeringen, och villkorat var att det då skulle användas som parkanläggning, och det var Sven Renströms donation som i huvudsak bekostade anläggningen, som utformades av C. P. Lange. August Kobb var dock den som drev frågan å stadens vägnar: projektledaren!

Dikten "Tomten" kom för övrigt till under en promenad i Slottsskogen. Men exakt var har jag undrat. Det kan väl inte ha varit i närheten av det som senare döptes till Bragebacken? Som en hyllning till den inspiration som skaldeguden Brage givit Rydberg? Det låter väldigt långsökt och är det troligen också. Kanske finns svaret någonstans. Själv roar det mig ibland att fundera på det under en promenad i Sveriges troligen vackraste stadspark.

Bragebacken idag. Den anlades först 1901, c:a 20 år efter "Tomtens" tillkomst.