Hedlund och Rydberg ovänner med Björnstjerne Björnson

En liten "notis" här bara, om hur Rydberg och Hedlund hade blivit ovänner med den norske poeten Björnson, som ju de varit mycket goda vänner med och dessutom allierade med (och inspirerade av?) i sitt språkreningsprojekt, då svenskan skulle rensas från onödiga låneord, framförallt från lågtyskt inflytande (något som också lyckades till stor del). Nu, 1890, är det andra tongångar. Vad som föranlett detta vet jag ej, men av brevet förstår man att R. lägger skulden på B. Det har något med en polemik med en viss Richter att göra. Tyvärr är jag okunnig om detta för närvarande.

Ur ett brev från R. till H., Stockholm, Heleneborg, 23 febr. 1890:

På Björnson kan jag icke tänka utan vemod. Det var vackert af dig, att du, efter allt som i senare tider hörts från honom, skref till honom ett vänligt bref. Det var fult af honom — och numera likt honom — att han svarade med ett bref, hvari tillgifvenhets- och tacksamhetsbeviset var inskränkt till uttrycket: »gamle vän». Ett sådant uttryck kunde visserligen betyda mycket, men icke från den man, som också var Richters »vän».

Italiensk schlager à la 1800-tal

Ett litet utdrag ur Rydbergs brev till S. A. Hedlund från Rom den 17 april 1874 visar att Italien, och i synnerhet Neapel, verkligen är schlagerns hemland:

I morgon afton torde jag vara i Neapel, der lifvet är ett helt annat än här, och der man efter en flygtig blick på en strålande natur och ett för rasande skrikigt och illa uppfostradt menniskoslägte kan styra sin kosa mot norr. Emellertid är det Neapel, och särskildt de neapolitanske lazzaronerna, som förse Italien med folkvisor, åtminstone en om året, som under några månader idkeligen sjunges, tills hon är alldeles utsliten. Under den tid jag varit här, har »romerska senaten och folket» lefvat på en neapolitansk visa, »Palombella», som kom hit under karnevalen och sedan dagligen varit hörd och nattligen derjämte, så att man verkligen får för mycket af »Palombella».

Notera också att "folkvisa" ingalunda var likställt med något genuint som uppstod spontant hos de djupa folklagrens tradition eller någon plågad konstnärssjäl på landsbygden, utan helt enkelt en schlager "avsedd för folket".