lördag 29 november 2014

Tomten har vaknat

"Tomten" är och förblir ett stående inslag i den svenska julen. Häromåret var det Astrid Lindgrens tyska ripoff av dikten som översattes tillbaka till svenska och försågs med illustrationer, utan att förlaget ens iddes nämna Viktor Rydbergs namn som förebild i boken, något som fick Svenska Dagbladet att döpa om den till "Endast mammon är vaken".

Årets nyutgåva är dock äkta vara, och inte bara det, utan också helt nyillustrerad av Ingrid Elf. Ur Wikipedia:
Ingrid Elf, född 3 april 1946, är en svensk tecknare, illustratör och författare. Hon är mest känd för en omfattande produktion av julkort, julbonader och andra typer av säsongkort liksom kort med bak- och matrecept. Hon började 1964 som tecknare på ett företag i Älmhult som tillverkade kort (Backemarks Grafiska AB) men övergick till att arbeta i egen regi.

Elf har även gett ut några böcker för barn och ungdom med julen som tema: Tomtens jul (2000) och Tomtetider (2007) samt boken Förstekladdare (2011) om en skolstart på 1950-talet.
Boken är endast 29 sidor lång men säljs för det blygsamma priset 59 kr.

Konstnärinnan alltså tidigare känd bland annat för sin julkort, varav ett exempel ses här nedan.


P. S. Ladda gärna ned och läs Rydberg-sällskapets temanummer om "Tomten".

fredag 21 november 2014

Tolkningar av Rydbergs dikter på YouTube

Nyligen gjorde Hans Gratu en, troligen den första någonsin, tonsättning av Rydbergs dikt "Antinous":


Än ses han där i tusen år han stod
med blicken stirrande i tidens flod,
som speglar än hans väna lemmars glans,
hans pannas vemod och hans lotuskrans.

Och unga släkten i oändligt tåg
å snäckor glida fram på flodens våg
med purpurflagg och blomstersmyckad stam
vid sång och strängalek och skämt och glam.

Men när de nalkas, när de honom se,
då smyger genom glädjen dunkelt ve,
då tiga cittrorna, som ljödo nyss,
på varma läppar domna skämt och kyss.

Ty evigt blommar stranden, där han står,
kring honom ler en oförgänglig vår;
men genom våren hän går deras färd
mot okänt mål bakom en höstlig värld.

Han genomspanar i det djupa blå
den gåta varje släkte grubblar på
och varje släkte ännu olöst fann,
när det vid solnedgångens bryn försvann.

Vad ser han då, som fängslar så hans syn?
Vad bådar under kransen vemodsskyn?
O, om hans sorgset blida anlet är
en spegel för det varandes mystär!

Och hjärtat gripes av oändligt ve.
Med utsträckt famn de hän mot stranden se:
»O vakna, gosse, vakna ur din dröm!
säg vad du ser djupt under tidens ström.

Säg oss om livets gåta vad du vet!
Giv oss ditt skönhetslivs odödlighet!» –
Men förrn han vaknat ur sitt drömmeri,
ha de med floden drivit långt förbi.


En annan folkrock-aktig tonsättning som jag har hittat på YouTube är gjord av den (tror jag) finlands-svenske trubaduren Roger Holnroos:

https://www.youtube.com/watch?v=ZQsbT853024

Och vårsol lyste vid österns bryn,
när riddarns son gick igenom byn.

I dörrn till hyddan där under lind
stod liten flicka med rosig kind.

Och gossen sade: god morgon du!
och kysste henne i samma nu.

De voro morgnade båda nyss,
och frisk som morgonen var hans kyss.

Långt skall jag färdas, du lilla vän,
men glöm mig icke! Vi ses igen.

Så sade gossen och log och gick. -
Hon glömde aldrig den kyss hon fick,

hon glömde aldrig, hur skön han var,
hur trofast lyste hans ögonpar,

hur käckt på böljande lockar satt
hans fjädervajande junkerhatt.

Hon växte upp, och hon mindes än
de ord av gossen: vi ses igen.

Hon växte upp och var glad och skön,
fick lyss till mången en kärleksbön,

och många friare kommo, men
hon sade endast: jag har en vän.

Och åren svunno med hastigt lopp,
men tiden störde ej hennes hopp.

Och hennes vår, hennes sommar svann;
hon tänkte glad: vi få se varann.

Hon tänkte än i sin ålders höst:
vi mötas åter, det är min tröst.

Och in i döden hon tänkte än:
vad jag är lycklig! Vi ses igen.