Du vandrar nu vid din trogne cicerons sida till vårt Rättvisans tempel, gemenligen kallat Rådhuset. Vi hava ingen sak att hänskjuta till denna höga gudinnas vidsom, ej heller är vår avsikt att avlägga besök hos magistraten och borgerskapets äldste, som här hava sina sessionsrum; vi lämna dessa vördnasvärda korporationer i ostörd ro med sina omsorger om stadens bästa och taga plats på Rådhusets balkong, som vetter åt Gustaf Adolfs torg, ty vår mening är helt enkelt att förskaffa oss en överblick av detta, med särskilt hänseende till den ståtliga börsbyggnanden. Där ser du henne också på vänstra sidan av vår tavla. Allralängst till vänster upptäcker du ett krigets verktyg – en kanon. Men som börsen är en byggnad för de fredligaste ändamål, så sluter du riktigt, att kanonen ej hör dit. Han tillhör kgl. Göta artilleriregementets högvakt, som, osynlig från din ståndpunkt, är vår börsbyggnads närmaste granne. Krigets gud bor här i broderlig sämja bredvid fredens. Nyss bodde där även Fattigdomen vägg om vägg med Rikedomen. Å högvakten var nämligen för icke längesedan plats inrymd åt ett slags prytaneum, kallat gäldstuga, och dess innevånare hade blott behövt göra ett hål genom väggen, för att få en inblick i börsens guldskimrande festivitetssal. Anse dock icke gäldstugans f. d. grannskap med vår börs såsom någonting ominöst! Till och med under den förfärliga världs-handelskrisen besannade sig i avseende på denna gäldstuga vad skalden sjunger i Havamal:
– – ”avsides, långt hän belägen
Är oväns gård, om även han står vid vägen”,
och Göteborgsbörsens pelare sviktade icke, medan orkanen kastade så många ”hus” i alla världsdelar överända.
Betrakta nu vår tavla! Du finner, att vår börs har ett fast och grundsäkert utseende, sålunda bärande prägeln av affärslivet, som rör sig inom dess murar. En bred trappa leder upp till en prostyl av sex toskanska pelare, vilkas doriserande bjälklag uppbär lika många pelare av joniska ordningen, och desssas bjälklag tjänar i sin tur till fotställning åt sex aktningsvärda gudomligheter, på vilkas attributer du igenkänner Handeln, Sjöfarten, Industrien o. s. v. Qvarnström har modellerat dessa bilder. Beskåda dem! Är icke hans Merkurius en ståtlig yngling? Man skulle tro, att han nedflugit från Olympen med ett ärende från fader Jupiter, och slagit sig ned på den där pelaren, endast för att vila ut och flyga vidare. Men han stannar nog kvar, för att bevittna, huru hans Göteborg blomstrar och tillväxer. Lokalen för affärers uppgörande är i bottenvåningen; i den övra befinner sig den vittberömde festivitetssalen. Men i dag gå vi ej ditin. Jag förbehåller åt en annan gång att få visa dig börsens inre. Nu betrakta vi blott dess utsida. Om prostylen synes dig något tung, så tillåt mig upplysa, att han blott är ett stycke av ett stort, ännu ofulländat verk. Det är våra skönhetsälskande medborgares avsikt att i sinom tid omgestalta hela denna sida av torget till ett harmonierande helt. Sammanställ härmed den vackra byggnad, på vars balkong vi befinna oss, och som är ett verk av ingen mindre än Nicodemus Tessin, så måste du medgiva, att Gustaf Adolfs torg i framtiden kommer att erbjuda en mycket storartad anblick. Nu några uppgifter ur börsens historia. Grundstenen lades den 1 juni 1844, när konung Oskar den fridsälle, då nyss uppstigen på tronen, besökte Göteborg. Byggnaden är uppförd av arkitekten P. J. Ekman, blev färdig efter 5 år och invidges den 1 dec. 1849. När frågan är om en börsbyggnad, bör man icke glömma vad den kostat. Jag kan icke uppgiva en större summa än 450 000 rdr rmt, men jag hoppas, att detta icke skall nedsätta det vackra företaget i ditt omdöme.
Vad beträffar torgets övriga märkvärdigheter, gör Fogelbergs verk, bilden av vår stads anläggare, anspråk på ett eget kapitel. Icke så den där pittoreska bron, som leder över kanalen i vår tavlas bakgrund. Hon har inga anspråk alls. Hon har uppfyllt sin bestämmelse såsom gymnastikapparat, och väntar, likasom några hennes systrar, att i dessa dagar bliva avlöst av en annan, mindre beräknad för Lings ädla konst, än för kommunikationen.
Viktor Rydberg
Ovanstående avsnitt är ett utdrag ur boken
Göteborg med dess omgivningar framställt i tavlor
Den gavs ursprungligen ut i tolv häften 1859–62: ett praktverk med litograferade planscher i färgtryck (46 stycken + titelblad + karta över Göteborg) och ledsagande texter. Illustratörer var C. G. Berger och Ludvig Messmann och som textförfattare bidrog Viktor Rydberg och J. Björklund.
Förutom Rydbergs textbidrag, torde boken tilltala den Rydberg-intresserade på ett annat sätt. Den ger nämligen en tidsbild av den miljö som Rydberg hamnade i och bodde i under största delen av sitt liv, och som onekligen formade honom. Det är härifrån Rydbergs så länge framträdande framtids- och framstegsoptimism har trängt in i hans väsen. Förvisso övergav han aldrig sin framstegstro, men den modifierades och modererades mot slutet, men då bodde han i Stockholm, långt ifrån 1860-talets sjudande Göteborg, handelns, industrins och liberalernas stad, växande så det knakade...
