Pia Kristina Garde beskriver hur hon av en dröm 1976 fick ingivelsen att skriva tre böcker om Karin Boye, varav denna
bok är en. Det har alltså gått 35 år och under tiden har hon inte bara samlat på sig material i form av texter och fotografier, hon har också lärt känna många människor som i sin tur kände Karin Boye.
Det märks att författaren kan sitt ämne, och att hon tycker om Karin, både som person och författare. Detta är en "bildbiografi", och varje uppslag består av en bild som kommenteras.
Boken går igenom Karins liv från födelsen till hennes begravning. Texten är stundtals lakonisk, enkel, på gränsen till banal. MEN en bild säger mer än tusen ord, och på sätt och vis är man glad att författaren här verkligen låter bilderna tala mer än orden. Karin Boye var ju dessutom karismatisk och fotogenisk, och det är underbart att bara förlora sig i henne på bilderna.
För mig, som inte läst någon biografi om Boye innan, var detta en perfekt introduktion, men jag tror att boken ger väldigt mycket även för dem som läst exempelvis Abenius' Boye-biografi. Boken ger plats åt människan, mindre åt författaren och tänkaren.
Och Rydberg då, hur kommer han in här? Ja, förutom den koppling som Karin hade till Rydbergs texter (se
föregående inlägg), så omnämns han även specifikt. Boken avslutas med Karins egna "Självbiografiska anteckningar" som hon skrev mot slutet av sitt liv. Hon nämner där ett religiöst uppvaknande som skedde när hon var kring 15 år: "Jag började intressera mig för indiska ideal och indisk filosofi (Purun Bhagat -- Kim -- Rydbergs uppsats "Om Buddha återvände"), snart ansåg jag mig vara övertygad buddhist. Denna övertygelse varade till nästa kris (18 år)."
Viktor Rydbergs "Om Buddha återvände" -- som för övrigt ingår i boken
Varia (Mimer bokförlag) och även finns som e-singel -- skall alltså ha hjälpt till att övertyga Boye att bli buddhist. En närmare läsning visar att uppsatsen egentligen är ett ekumeniskt propagerande för en delvis av kristendomen färgad idealism i Rydbergs tappning, vari Buddha också får plats. Kristendomen ja, det var "nästa kris" för Karin; den inträffade vid 18 års ålder och skall ha varat i ungefär två års tid, i alla fall i det mera "extatiska" stadiet. Senare i livet var hon ju "fritänkare", men något ateist blev hon nog aldrig: hon älskade att sysselsätta sig med sådant som stimulerade hennes "metafysiska fantasi". Det var livsluft för henne, något man också kan se i dikterna. Där har hon mycket gemensamt med Rydberg; kanske mer än hon hade med många av sina samtida.
Men man tycker synd om Karin; hon sökte, det hon sökte så innerligt, hos andra människor, kunde de aldrig ge henne. De svar Rydberg sökte och fann i det filosofiska tänkandet, ville Karin finna i tvåsamheten med en annan människa, eller genom förståelsen av sig själv i psykoanalysen...
Boken har blivit en jätteframgång och legat i toppen på listan över mest sålda fackböcker i Sverige. Vill man ha filosofiska, vetenskapliga argument för att den "materialistiska världsbilden", "Den mekaniska världsteorien" som Rydberg kallar den i en av sina mest berömda uppsatser, är 1) begränsad och endast applicerbar på det område den är skapad för 2) inte vetenskaplig som allomfattande förklaring av universum, så kan man -- bör man -- läsa Varia av Viktor Rydberg. Förutom att där ges vetenskaplig, filosofisk tyngd och sedvanlig Rydbergsk elegans i argumenten, får man också något som kanske annars missas. För vad innebär den materialistiska världsteorin i praktiken? För synen på människan, samhället och kulturen/konsten? Där är en anledning så god som någon att ifrågasätta den materialistiska synen på universum.
En annan ny bok som inte stödjer Rydberg fullt ut men i alla fall gör ett defensivt försök att påvisa materialismens och nydarwinismens misslyckande som universalteori är Mind and Cosmos av Thomas Nagel. Den som letar efter svar får dock här leta förgäves. Det man får veta om Nagels egen teori är att han är ateist, men ändå vill tillskriva materien (universums synliga byggstenar) någon form av påhängande, osynlig egenskap som är ansvarig för livets, medvetandets och den fria viljans uppkomst. Han anser även att det finns objektiva värden av vad som är gott, sant (och skönt?) inbyggt i universum. Han är teleolog, det vill säga han tror att det finns ett syfte som varje ting vill uppnå. Detta ansluter på sätt och vis till Rydbergs syn på ständig utveckling i världen och hos organismerna. Men Rydberg var idealist och såg en "fenomenvärld", och Rydberg var inte ateist. Det Nagel egentligen gör bäst i denna bok är att nedgöra materialismen eller mer specifikt den "materialistiska naturalismen", som idag är den förhärskande teorien i den vetenskapliga världen. Någonstans i boken påpekar han att det Descartes möjliggjorde genom separationen av vetenskap och tro, det vill säga hela den vetenskapliga revolutionen och i förlängningen det moderna samhället, på något sätt har gått i en cirkel: nu är det vetenskapsmännen -- inte kyrkan -- som söker tolkningsföreträde på hela universums beskaffenhet, även inom det andliga fältet. Samma tankegångar har jag läst hos Esaias Tegnér, och framförallt hos Rydberg.