måndag 6 januari 2014

Jenny Nyström -- Gunnel Forsberg Waringer

Jenny Nyström föddes 1854 i Kalmar. Hon bodde där tills hon var åtta år gammal då familjen flyttade till Göteborg och Majorna. Där levde Jenny tills hon antogs vid Kungliga Akademien i Stockholm 1873. Med dagens definitionsmönster skulle alltså Jenny vara "Göteborgare" då hennes uppväxtår när hon formades till en vuxen individ tillbringades i staden. Sedan levde hon hela sitt liv i Stockholm (med avbrott för de "obligatoriska" studieåren i Paris). Varken Stockholm eller Göteborg verkar idag ha något kollektivt minne av Jenny som "deras", utan det är istället främst hennes födelsestad Kalmar som vårdar hennes minne, där också den största samlingen av hennes konst finns på Kalmar läns museum. Det är därifrån denna boks författare kommer, vilken har ansvarat för den permanenta utställningen av Jennys konst på museet.

Redan som elvaåring antogs Jenny som deltidselev vid föregångaren till Valands konstskola i Göteborg. Det måste ha varit anmärkningsvärt att en så ung elev fick tillträde till skolans undervisning och resurser, i synnerhet en flicka. Och vi kan nog anta att Jenny var en naturbegåvning långt utöver det vanliga.

Sedan kom hon som sagt in på "Akademin" i Stockholm vid 19 års ålder och studerade där till 1881 då hon som första kvinna erövrade den kungliga medaljen för sitt verk "Gustav Vasa som barn inför kung Hans".


Att få medalj vid Akademin var något som normalt krävdes för att kunna få utlandsstipendie, och året därpå erhöll Jenny detta för sina studier i Paris. Hon studerade och verkade där mellan 1882 och 1886. Hon var där under hög-naturalismen, och bara för att visa att "hon kunde" måla naturalistiskt (också bevis på vilken tekniskt skicklig konstnär hon var, fullt jämförbar med Zorn), skapade hon tavlan "Fransk bondgumma". Hon var en virtuos och kunde växla mellan olika stilar helt ansträngningslöst. Som konstverk är det mindre intressant, och man skulle här kunna citera Rydberg i "Realisten Åbrandsson": "Om jag vill se en bonde, så går jag ned på torget." (Som svar på realisternas krav på exakt återgivning av verkligheten.) Och det verkar vara det enda exemplet på ren naturalism bland hennes verk. En av hennes finaste målningar heter "Vi två" och föreställer henne själv och sonen Curt. (Här något dåligt reproducerad.)


Målningen är baserad på ett foto med liknande komposition, men Jenny har förädlat det hela med en konstnärs och moders skönhetssinne. "Det är inför sådana verk som dessa man livligast känner, huru betydelselös i själva verket striden är, som man velat åvägabringa i våra dagar mellan realismen och idealismen, likasom om icke båda dessa riktningar vore ej blott berättigade, utan nödvändiga – likasom om icke realismen hade sitt värde såväl i sig själv som däri, att den måste vara förutsättningen och grundvalen för den sunda och äkta idealismen, som utan den störtar ned i schematism, i osanning, tillgjordhet och tomhet; och likasom om icke å andra sidan den äkta idealismen vore uttrycket för det ädlaste, det djupast mänskliga i människonaturen och vore berättigad till högsätet, närhelst en konstnär är stånd att föra den dit – vilket sällan är förhållandet." (Viktor Rydberg i "Leonardo da Vinci". Obs! Ej ursprungligen yttrat specifikt om detta verk.)

Väl hemma i Stockholm gifte hon sig med Daniel Stoopendaal, en medicinstuderande som tyvärr var sjuklig och därför inte kunde bidra till familjens försörjning. Detta ledde till att mycket av Jennys tid gick åt att hitta "bröd-jobb", och det innebar mycket bok-, tidningsillustrationer och kort. Många av hennes illustrationer håller hög konstnärlig klass och hon var en av de mest eftertraktade i Sverige. Som kort-konstnär blev hon till och med ett internationellt namn med spridning i Europa och USA. Hon fortsatte att måla "seriös" konst men hon hade väl "hamnat i ett fack", och för övrigt passade det nog henne väl, för hon var något av en begåvning inte bara konstnärligt, utan som "reklamtecknare". Många av dagens art directors och copywriters skulle lära mycket av studera Jennys vykort, tidningsomslag och illustrationer. Hon var också en pionjär som grafisk formgivare, med framförallt tidningsomslag och bokomslag som exempel. Som sagoillustratör var hon lysande, och slår nog Beskow på fingrarna ganska lätt.

Hon dog 1946 92 år gammal och var verksam fram till sin död. Men nu vill jag lämna Jenny som konstnär och det biografiska och först nämna några ord om boken, och sedan något om Jenny och Viktor Rydberg (som också behandlas i boken förstås).

Bokens text är inte jätteutförlig men inte heller alltför tunnsådd. Jag tycker att man får en ganska bra bild av Jenny och hennes liv. Men det är ingen djuplodande biografi, och inte heller något litterärt storverk. Men texten fyller sin funktion och fungerar alldeles utmärkt i sitt sammanhang, nämligen tillsammans med de fint valda och återgivna illustrationerna. Det är dessa som lyfter boken till något alldeles extra: en mycket fin konstbok, som bara kan få högsta betyg.

Viktor Rydberg och Jenny Nyström
"Lille Viggs äventyr på julafton" (1871) är dikten "Tomtens" idag något okände föregångare och kusin. Två år efter att "Vigg" kom ut uppsökte Jenny Nyström, då 19 år gammal och konstelev, Viktor Rydberg och visade upp sju teckningar hon på eget bevåg hade gjort till sagan. Han rekommenderade den för utgivning tillsammans med teckningarna -- "Dessa teckningar förvånade mig, så vittnar de om säker hand, god inbillningskraft och förmåga att gifva själsuttryck åt de minsta figurer." De publicerades tillsammans med berättelsen i Handelstidningen. Och så föddes den svenska tomte-traditionen: en förening mellan folktrons tomte och den moderna tomte vi ser i populärkulturen idag. Jag vill här påpeka några saker: 1) den tomte som framträder här är långt ifrån den som Jenny senare förädlade fram (den kan första gången ses i illustrationen till "Tomten" men också där återstår en del arbete innan den blir helt klar) 2) enligt den här recenserade boken var Jenny den som beslöt att tomten/tomtarna skulle komma med klapparna (dessförinnan hade julbocken gjort detta), men det kan omöjligt stämma, för i "Lille Vigg" gör tomten just det, delar ut klappar till barn som varit snälla; alltså är det Rydberg som kommit med idén, medan Nyström sedan återupprepat den så att den blivit allmänt spridd och till slut trängt ut den förut rådande föreställningen 3) det är inte fantasifullt att påstå att Nyströms tomtar har påverkat den i USA uppkomna mytologin kring tomten och julfirandet såväl som själva den estetiska utformningen. Hennes julkort var mycket spridda där, och kan ha haft både direkt och indirekt inflytande, något man nästan intuitivt känner.

Här kan man för övrigt se hur svenskar tog med sig den svenska tomtetraditionen till USA, och som ännu idag lever vidare. Affischen som kan köpas är inte av Jenny men alldeles uppenbart influerad av henne:



Sedan skickades bilderna till Bonnier för eventuell bokpublicering, men där blev de liggande. Jenny skrev och begärde tillbaka dem och boken gavs istället ut på Torsten Hedlunds förlag 1875.


Den har utkommit i 15 upplagor och översatts till finska, ryska, danska, tyska, polska, estniska och esperanto!

Några år senare illustrerade Jenny Nyström så Rydbergs dikt "Tomten" i Ny Illustrerad Tidning 1881.


Det är Rydberg som har föreslagit motivet som skulle avbildas: "Vore jag illustratör och finge själv välja, toge jag till ämne tomten stående utanför ladugårdsdörren, tankfullt stirrande på månen. Där hade vi även ett vinterlandskap att framställa." Rydberg blev mycket nöjd och publiken likaså, både barn och vuxna. Observera att detta var första gången dikten publicerades. Den har alltså från början varit sammankopplad med Jenny Nyströms bild. Om den svenska tomten föddes med "Lille Vigg", kan man här säga att den etablerade sig och blev folkkär.

Resten är, som man säger, historia, och Jenny skulle på egen hand åstadkomma tusentals julillustrationer i böcker, tidskrifter och på julkort. Och de allra flesta hade nog en tomte med, även om det långtifrån alltid var fallet.

P. S. Det finns en stark koppling mellan Jenny Nyström och den tomte vi får till oss idag från amerikansk populärkultur. Som jag innan nämnde misstänker man att den är släkt med Nyströms/Rydbergs tomte; och det stämmer på sätt och vis. Mannen som skapade denna lite uppblåsta och amerikaniserade version heter Haddon Sundblom. Han var amerikan men växte upp i ett hem med två svensktalande immigranter: modern från Sverige, fadern från Åland. Man får anta att de hade med sig den svenska tomtetraditionen, liksom många andra runt omkring honom då de bodde i svenskbygden. Hans tomte kom först till på uppdrag av Coca-Cola. Några citat från olika webbsidor belyser Jennys inflytande:
Denna amerikanske jultomte populariserades i Coca Cola-reklamen på 1930-talet, med hjälp av bilder av reklamtecknaren Haddon Sundblom (1899-1976), av både finsk och svensk härkomst. Haddon Sundblom föddes i Michigan men hans far var från Föglö på Åland i Finland och hans mor från Sverige. Man vill gärna tro att han tog någon inspiration från Jenny Nyström och andra svenska tomtetecknare, likaväl som från den amerikanska traditionen.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Jultomten
The real Santa Claus was Saint Nicholas, a fourth century Bishop in Turkey. Famous for acts of kindness, especially towards children, he eventually became popular in Holland, where he was known as 'Sinter Klaas'. Around 1870, the Americans turned the name into Santa Claus. In nineteenth century Britain the Elizabethan character Father Christmas - the jolly old man imagined to provide the Christmas feast - merged with Santa. Until 1890, he was sometimes depicted as tall and thin, wearing green or brown as often as red. Santa's present appearance was created by Swedish artist Jenny Nystrom in a series of Christmas cards. Fellow Swede Haddon Sundblom helped universalize the new image when he adopted Nystrom's ideas for Coca-Cola's advertising campaign - Santa matched Coke's red-and-white logo. Sundblom also refined the character, making his body a little fatter and giving him his herd of flying reindeer.
http://www.crystalinks.com/nightbeforexmas.html
Den man först tänker på när det gäller snö, jul och tomtar här i Sverige är utan tvekan Jenny Nyström. Jenny Nyström (1854-1946) fick sin inspiration till tomtar och annat vi idag förknippar med julen från de berättelser hon hörde som liten. En konstnär hon verkar indirekt ha gett inspiration till är svenskamerikanen Haddon Sundblom (1899-1976) som var den som standardiserade jultomten till den gladlynte och rödklädde figur vi idag tänker på när vi talar om jultomten. Innan dess var jultomten visserligen ofta rödklädd men det var inte enhetligt före Sundblom. Sundblom fick i uppdrag av Coca-Cola att skapa julbilder som slog an en sträng hos köparen och samtidigt skapade en idyllisk bild av hur julen borde firas. Resultatet blev den rödklädde tomte som pimplade cola och förde med sej klappar till alla snälla barn.
http://snowrollersden.blogspot.se/2011/11/skyll-pa-jenny-nystrom-coca-cola-eller.html

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar