söndag 4 juni 2017

Lite till om Vårdträdet

Jag har ju tidigare skrivit här om vårdträdet, som intar en framträdande plats i Rydbergs enligt mig kanske bästa roman Vapensmeden, samt även är namnet på en dikt av honom. Enligt Karl Warburg skall Rydberg ha läst det banbrytande etnologiska verket Wärend och wirdarne av GUNNAR OLOF HYLTÉN-CAVALLIUS, som har som utgångspunkt sin hembygd i Småland, där även Vapensmeden utspelar sig, som förberedelse när han skrev romanen. Jag tycker därför att det kunde vara intressant att bjuda på just det korta avsnitt ur Wärend och wirdarne som behandlar just vårdträd:

§ 32. Heliga träd
Samma plats och betydelse som helgelundarna intog i bygdelagens och byarnas gemensamma gudadyrkan, intog heliga träd, Vård-träd, Bos-träd, i den enskilda och husliga kult som övades vid varje gård. Enligt ett ännu levande föreställ­ningssätt bodde i dessa gamla träd gårdens vättar och skyddsandar, vadan de ock av folket ända in i vår tid varit betraktade med helig vördnad. Man har vid dem bett och offrat, särdeles på torsdagskvällarna och före stora högtider, för att därmed avvärja sjukdom, olyckor och ohell på människor och boskap. Offren ha gemenligen varit mjölk eller öl, som gjutits över trädets rötter. Ännu i dag bibehålls på en och annan avlägsen gård dessa forn­tida bruk, liksom på Gotland, ännu vid slutet av 1600-talet, gamla män hade för sed »att gå bort och bedja under stora träd, såsom deras förfäder hava gjort i sin tid».

Vårdträden, som i Wärend oftast utgörs av någon gammal lind, ask eller alm, förekom ännu för några mansåldrar sedan vid nästan varje gård. De var så heliga, att ingen vågade av dem bryta så mycket som ett löv, och att skada dem medförde saker olycka eller sjukdom. Ett sådant vårdträd, kallat Helige Lind, stod på Rudbecks tid vid Hunna by, och finns upptaget på en av greve Erik Dahlbergs ritningar över Bråvalla hed. Vid gamla Wislanda står sedan flera år­hundraden ett annat sådant heligt vårdträd, kallat gamla Wislanda-asken.

Detta träd, som nederst vid roten är 24 fot i omkrets, har av ålder varit hållet i största vördnad, så väl hos folket, som hos den gamla prästsläkten. Torparen Pehr i Gransboda, erhöll på prosten Hyltenii tid befall­ning att hamla några av trädets fyrnda grenar; men icke ens detta var lovligt, utan gamle Pehr föll ned och slog sig illa. I Lönshult var vårdträdet en alm, som höggs, i fyllan och villan, av en drucken bonde. Men han fick sedan ingen ro, varken natt eller dag. Vid Östragård i Lindås, av samma socken, står norr om vägen en gammal ask, som likaledes är fridlyst och som ingen dristar röra. Yngre wärendska och småländska släkter har gärna tagit sig tillnamn efter sin fädernegårds och fädernesläkts heliga vård­träd. Vi anför exempelvis släkten Almén, som tagit namn efter en stor alm, fordom vårdträdet vid går­den Bjellermåla i Almundsryds socken, och de berömda släkterna Linnæus, Lindelius och Tiliander, som alla tog namn efter ett och samma heliga träd, en stor lind med tre stammar, som fordom stod i ett rör vid Jonsboda Lindegården, i Vitaryds socken av Finveden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar