Den svenska språkstriden under andra halvan av 1800-talet var en kamp, till stor del initierad av Rydberg själv med inspiration från Norge, för bevarandet och återinförandet av ord av nordiskt ursprung i svenska språket. Forskare har visat att många nygamla nordiska ord, vilka används än i dag, infördes i språket under denna tid. De har kanske i de flesta fall mer berikat språket än att tränga undan låneorden helt. Här nedan ett exempel på ett ord som kanske hade försvunnit om inte Rydberg gripit in, det idag självklara "bedja", "be". I ett brev till Harald Hjärne 30 november 1873, från Göteborg.
Jag har derför nedprutat mina kraf till det minsta möjliga, till det hvarom äfven tillhängarne af »blandspråket» kunna vara med mig enige — att värna hvad vi hafva qvar af vår nordiska ordskatt, att skydda honom ej endast mot nya intrång från utlandet, utan ock mot kringgripandet af de tyska låneords välde, i hvilkas tillvaro inom vårt språk vi måhända en gång för alla hava att finna oss, förutsatt att de hålla sig inom gifna råmärken. Bland andra exempel har jag påpekat förhållandet mellan bedja och begära. Vår gamla bibelöfversättning nytjar ännu på de flesta ställen ordet bedja i fråga om menniskan, då hon med sina önskningar vänder sig till Gud eller till frälsaren. Den nya öfversättningen har här, som på oräkneliga andra ställen, under intrycket af tyska kommentarer tillgripit tyskt låneord, der ett nordiskt ord bättre skulle återgifvit meningen. Samma företeelse har jag funnit i så många andra verk...
Man konstaterar att bibelöversättarna till slut gick på Rydbergs linje. Än idag används ordet "be" i detta sammanhang, men också mellan människor. "Begära" har en mycket mer snäv användning, och närmar sig ordet "kräva" i betydelse. Ingen skulle få få för sig att "begära något av Gud". Språket blir rikare med flera olika ord som liknar varandra och antar bibetydelser med olika nyanser. Engelskan har fler ord än svenskan därför att den har blivit starkt påverkad (på djupet) av två stora språk, fornnordiskan och franskan, tidigt under sin utveckling. De använder visserligen kan man tycka lite väl ofta den franska/latinska ordbildningen istället för den med inhemska eller fornnordiska rötter. Så Rydbergs stora insats kanske inte var införandet av nygamla ord utan tänket att bevara språket och uppvärdera de inhemska rötterna.
P. S. Inhemska ord har flera fördelar jämfört med låneord. De är enklare att förstå (mycket enklare), och de flyter bättre i text, framförallt poesi.
