Iduns dödsruna över Rydberg, samt hur det gick till när Rydberg fann sin hustru

Jag har kommit över en länk till det nummer av kvinnosakstidningen Idun som publicerades efter Rydbergs död. Framsidan pryds av en hyllningsartikel/kondoleans till Rydberg och hans hustru Susen (f. d. Hasselblad). Texten inleds så här:

Jag känner ingen skönare sångarhyllning af en son åt en moder, än den som Viktor Rydberg inflätade i den härliga dikten »Träsnittet i psalmboken». Under den första gudstjänst han bevistade, sedan han, som skolgosse i Jönköping, fått sin första psalmbok, försänker han sig, med högtidistämdt sinne, i betraktandet af ett träsnitt i denna bok. Detta träsnitt, som föreställde kung David spelande harpa, var »i konstväg ett underligt ting», »Men gossens andaktsbäfvande fantasis» belade den suddiga grunden med glänsande färger.

Sedan följer den vackra dikten där modern uppenbarar sig för Rydberg i en syn.

Längre ned följer något sannerligen intressant berättat av artikelförfattaren Nils Linder:

Åren 1876—78 höll Rydberg offentliga föreläsningar i Göteborg. Till dessa beredde han sig alltid med yttersta omsorg, bl. a. genom att nedskrifva hvarje ord han skulle säga och genom att noga genomläsa sitt koncept. Auditoriet hade således ej att frukta några ofrivilliga pauser hos föreläsaren eller några stammande försök att återtaga en förlorad tråd i framställningen. Men en gång — sannolikt på våren 1878 — öfverraskades dessa föreläsningars åhörare af att se mannen i katedern för några ögonblick komma af sig. Orsaken till denna händelse blef aldrig bekant för en större allmänhet. Men enskilda vänner erhöllo af Rydberg själf förklaring på det skedda.

Då han vid nämnda tillfälle en gång blickade ut i föreläsningsrummet, tyckte han sig se en syn, som kom honom att glömma allt annat i världen: för hans ögon tedde sig lifs lefvande hans moder. Hon befann sig invid en i salen närvarande ung kvinna, med hvilken Rydberg några få gånger sammanträffat i den familj, där han under största delen af sin Göteborgstid betraktades och behandlades som medlem.
 
Om min hågkomst ej sviker, plägade Rydberg, då han med mig talade om denna vision, tillägga, att gestalten hade genom någon särskild åtbörd ledt uppmärksamheten på den unga kvinna, som ej långt därefter blef hans trolofvade och sedermera hans hustru.

Fotografiet i Idun av Susen från parets förlovningstid 1878, strax efter episoden som beskrivs ovan. "Susen är vacker, man kunde säga skön", för parafrasera Rydberg själv ur Romerska kejsare i marmor.

Förlovningen (på moderns inrådan om man får tro Rydberg) ägde rum i slutet av augusti 1878 i familjen Hasselblads villa Bångsbo nära Särö.

"Fritz Victor Hasselblad köpte också en tomt i Bångsbo i Släp församling, nära Särö.
Där lät han uppföra ett sommarhus till glädje för den växande familjen.
Författaren Viktor Rydberg, ingift i familjen, fick låna ett rum som han strax
förvandlade till författarverkstad för en tid." Bilden går att förstora ganska kraftigt och i mitten sitter en tämligen förnöjd Rydberg i vit hatt, njutande familjelivets trygga sällhet.

Den undre bilden hittad här: http://gunnarssonforum.blogspot.se/2013/08/hasselblads-i-saro.html

Susen får anses ha varit ett riktigt "kap". Hon såg bra ut, var betydligt yngre än sin man och kom från en av Göteborgs bättre familjer. Annars var det ju Hilma Gibson som hade varit Viktors stora kärlek när han var yngre, även hon en skönhet.

Hilma Gibson

Några sidor längre fram i numret av Idun finner man ytterligare en artikel om Rydberg, skriven av Eva Fryxell, som framförallt betonar Rydbergs insats för kvinnorna. Den berör både hans personlighets egenskaper och hans verk/gärning. Rydberg var vad i dag skulle kalla "särartsfeminist". Men framförallt såg han alltid till alla människors lika värde och han värnade alltid om "de svaga" och bannade de orättfärdiga. Det sanna, det sköna, det rätta var universella värden!