Rydberg mognade i riksdagen

Hur en ny miljö och nya utmaningar, i bästa fall, kan bidra till människors utveckling och tillfredsställelse med livet vet vi nog alla lite till mans. Detta verkar ha varit fallet även för Rydberg under hans riksdagsvistelse, något man anar av följande ur ett av hans brev till Hedlund den 11 april 1872. Det visar också tycker jag på den respekt som Rydberg ändå hade för de äldre och i många fall mer konservativa riksdagsmän, som han, den liberale spjutspetsen från Göteborg, hade skickats till med tanken att sätta på plats:

Min ställning i kammaren har under denna riksdag varit mycket behaglig, men också mycket besvärlig. För dessa besvär är jag dock inom mig tacksam, ty jag har tvungits att intressera mig för göromålen, och ur detta tvång har följt nöje och tillfredsställelse. Besvärad har jag dock, som nämndt, varit. När erfarna riksdagsmän hugga fast mig, för att höra mina tankar om »guldfoten», regeringens förslag till ändring af »sjuttiotvåan», frågan om de ordinarie skatterna o. s. v., så har nöden tvungit mig att icke tiga. Men för att säga något, måste man tänka något, och så har jag helt plötsligt måst nödga tankegången in i de der sakerna.